I väntan på en bil

Nu börjar det dra lite i restarmen. Efter att ha varit del i en grupp på 6 personer i en 3 bedroom flat, börjar man nu klättra lite på väggarna och känna sug att komma till skott med att faktiskt se något dåndimpande snyggt. För Let's face it, Sao Paulo är ingen vidare vacker stad. Den har givetvis sina höjdpunkter; Villa Lobos Park är inte varken dum eller ful, Paulista Avenue är någorlunda cool med skyskrapor men känns mest som ett centrum för businessmannen, inte turisten. I området där vi bor, Villa Hamburguesa, är jag den ende turisten och definitivt den enda svennen. Superexotisk är jag. I övrigt har jag inte sett så mycket. 

Den hittills största behållningen med det brasilianska levernet är maten, utan tvekan. Bönorna, frukten, fikat, köttet, osten, juicerna. Mumma för mamma. Och det är ingen som protesterar när jag benämner mig själv som gorda (tjock) kan jag avslöja.

Om cirka en vecka kommer Luddes körkort (han klarade testet, 28 av 30, så klart, han är ju min och därför smart), då hyr vi bilen och far. Vi har redan kollat in fräcka destinationer med pittoreska historiska byar och korallblå magiska stränder, supersug. Vi funderar till och med på att köra till Buenos Aires, men där tar vi nog i så att vi spricker. Roadtrip i all ära, det vore ju fantastiskt att kuska genom Uruguay, men det är nog ingenting för bäbisar, och en sådan har ju vi.

Så länge sitter vi dock här i lyan och roar oss bäst det går med att titta på film och äta och äta ännu mer. Ibland går vi och fikar.

Och Lilla har fått en tandborste. Vuxenpoäng: 2