Fotbollsfeber

Medan min dotter draperades i den katalanska flaggan efter Barcelonas vinst i Champions League-finalen satt jag mest som Busschauffören som tänkte vad fan. Vad fan är det för kul med det, tänkte jag, spela roll pingisboll. Så tänkte jag, som ju inte för många år sedan alls kunde klassas som något av en fotbollsfanatiker. Missade inte en match, var på plats i antingen arena eller pub, spände både mig och näven under de 90 minutrarna. 

Nu: jaha, vadå, Chelsea kom visst trea i ligan, det märkte jag först igår av en slump. Var spelar Eidur nuförtiden? Inte vet jag, kanske satt han på bänken idag mot Man U om han fortfarande är kvar i Barca, jag bryr mig föga. Jag antar att mitt intresse kan blomma upp, iallafall till VM/EM. Skaffar man ett nytt intresse måste man tappa ett gammalt, är det inte så det funkar?

Varför Familjen hade en katalansk flagga att slå runt bäbisen vet jag alls inte, det är inte så att det finns något spanskt blod här inte. Kanske dom ljög för mig, vad vet jag, förutom att bäbisen är super-fucking-skit-snygg.