Jesus was here

Din mamma kanske sa åt dig att inte öppna dörren för främlingar, det gjorde nog min med, men jag var lite förvirrad eftersom jag väntade besök från min Landlord, så när det knackelibangade på dörren öppnade jag.

Och utanför min dörr står en liten musgrå människa med pannlugg, mossgrön kappa och hemstickad mössa - the Kristet Utseende. I händerna håller hon försiktigt värdnadsfullt en skrynklig broschyr och en tummad bibel.

Jag som alltid hoppats få besök av dårarna i Jehovas Vittnen så att jag kan trasa dem sönder och samman med mina argument.

"Hej", nästan viskar den lilla missionären, "jag är här för att tala om bibeln"

Jag känner att jag blir ilsk, det liksom bubblar i mig och jag stakar mig i orden när jag säger att jag verkligen inte gillar biblen och det är ingen idé att försöka övertyga mig om något religiöst dravel.

"Finns det någon särskild anledning till det?", undrar Jesus-kvinnan och ler blygt.

Ja, allt är ju skitsnack, säger jag. Nu får du gå innan jag blir extremt otrevlig.

"Ok. Ha en bra dag!"

I helvete heller, tänker jag.

Jag borde ha bjudit in henne på bulle och fört ett samtal, men jag drabbades av reptilhjärna och ville bara instinktivt bli av med fanskapet. Så kan det gå.