Jag slösar bort min tid - all ska bort

Här är jag - ledig från arbete och tvång. Det innebär en helt annan frihet att disponera sin tid. Självklart tar det ju mycket tid att ta hand om en spädgris (jag som skröt om att jag skulle skriva en roman under spädtiden, dom sover ju jämt, haha, dra den om rödluvan, hur tänkte jag?), men det finns inga fasta tider och rutiner, inga långa arbetsdagar i kontorsstol, nästan inga bakfyllor och väldigt få uppbokade timeslots i kalendern. Allting sker lite på Lillas villkor, och det är ju så det ska vara. Lilla är chef och jag är hennes lyckliga slav.

Men ju mindre man har på agendan desto mer handlingsförlamad blir man. Allt kan ju vänta tills imorgon. Jag behöver boka tid hos en doktor och en tandläkare. Det har jag tänkt göra imorgon sedan årsskiftet. Jag ska arbeta om min CV till en svensk variant - det kan vänta tills i övermorgon. Det är ju inte precis att jag ska söka jobb nu på direkten. Varje dag ska jag gå till gymmet och syssla med friskvård, men jag kan ju alltid hålla mig tills imorgon. Entreprenörskap - jag ska jobba med ideer och design, lära mig mer Illustrator och InDesign - en annan dag.

Så sitter jag här och slösar bort mitt liv på tramsblogg, Jeremy Kyle-TV och en och annan bok från kiosklitteraturståndet. Är det kultur? Städa kan jag också göra en annan dag, därför sitter jag omringad av bråte och dammkorvar.

Det finns dom som säger att Livet är det som händer mellan händelserna, när man bara lever utan att hela tiden tänka och vänta på framstjärten. Jag är rätt dålig på det där, att leva i nuet. Jag blir stressad när jag sitter en hel dag i pyjamas och "slösar bort den". Min man, min korv, han gör gärna det. Sitter hela dagen och leker på internet och spelar spel i bara nätbrynjan. Då är han nöjd. Själv blir jag stressad av det, att jag inte GÖR något. Men det gör man ju. Vad är det som säger att aktiviteter i friska luften med andra människor är viktigare än dom hemma i soffan där hjärna gymnastiseras istället för lekamen? Det är någon slags dum kristen mentalitet jag bär runt på, som jag borde slopa.

Det här är lilla livet, det är så här det ska vara. Framstjärten, den är något helt annat den.