För ha ha ha, det går ju så bra

Mjaooooo sa katten i mig när jag fick spendera aftonen med de bästa av de bästa. Jag hade tänkt att jag skulle spara på kärleksbloggkrutet tills jag lämnade landet och det blev sådär påtagligt med saknad och smärta, men nu kan jag inte hålla mig. Nu är det glädje. För nu kommer snyggaste Pettersson hem efter 7 års bortavaro.  Vi var på Dublin-slottet med våra pints. Och Johansson, världens bästa, var också där med sin sugenhet. Igår afton hade jag en helkväll med Johansson, idag spenderade jag hela dagen med Johansson och sedan fick jag kvällen med Johansson också. Och ju mer man får, ju mer vill man ha. Av Johansson och Pettersson och pintar på slottet, och jag. Jag fick så klart gå hem tidigare och nyktrare än vad jag hade önskat, men det är bara att vrida huvudet 90 grader till vänster så förstår man varför. Där ligger dockan och sprudlar av snygghet. Jag undrar om jag någonsin ska växa upp och tycka att det är antingen patetiskt, tråkigt eller tröttsamt att vara full på pub med snygga vänner. Jag tror inte det, för jag älskar't. Jag älskar pinten, puben, slottet, dockorna. Älskar't.