Nu mina damer och herrar är det spännande grejer på gång. Det är nämligen såhär att jag har fått det fantastiska uppdraget av Ullaguran att få gästblogga lite.
Så…tillåt mig introducera mig själv. Lina var namnet, aka Crazy Frank. Jag bla bla bla… Nä, skit i mig, det är ju inte kul.
Låt oss istället göra det enda rätta: tala om den förträffliga tant Ullaguran. Så…
Jag träffade Ulla för nästan åtta år sen i Londons kära gamla Camden. Tillsammans med de övriga dockorna har vi härjat stadsdelens pubar och parker i alla dessa år. Skratt, gråt, solsken, ilska, fylla, regn, glädje, äventyr och pintar från Elephants Head, Mixern, Dublin, Barfly, Marathon Bar etc etc har fyllt våra dagar.
Men… snart ska vår kära tant lämna oss och flytta hem till Svedala. Det vill jag inte skriva om, för då börjar jag gråta. (Fast jag vet att hon kommer bli väl omhändertagen av alla Sverige-dockor. Och av hennes två stora L: Luigi och Lovi).
Ulla är en av de roligaste människorna jag känner. Att läsa hennes blogg är ren lycka, men att få träffa tanten är ännu mer lycka.
Och hon är snygg.
Och hon är smart.
Tant har alltså varit så girig att hon har roffat åt sig alla dessa tre attribut. Rolig. Snygg. Smart.
Ja, vad mer kan jag säga?
Jo, att JAG KOMMER ATT SAKNA DIG TANT!
Kyss,
Crazy Frank
6 comments:
jag vill ha fragestund!
du får fråga Franki! hihi
Kanske kan vi betala tant for att inte lamna oss? Vi gor upp nan slags betalningsplan och schema, sa fixar det sig nagra ar te, ja!!
bisarr ide, sant man tanker pa nar man ar bakfull.
Nej, Maria. Det ar en jattebra ide!
Sa gor vi.
Ja vad bra. Om ni är 8 pers kan jag kanske nöja mig med att ni samlar in 100 pund per skalle, det kan jag klara mig på ett tag¨. Seså!
Post a Comment