Storstadsmänniskorna har bilats ut på den brasilianska landsbygden. A success story?
Nja.
Första misstaget. Uppklädd i finklänningen. Alla andra i linnen och bermudas. Käka kött i bikini, jorå, vill man så kan man tydligen, även i kolhydratskropp. Akta er bara för storstadsmänniskans granskande blickar.
Men så regnade det. Och inte det lilla regnet. Nej, nej. Katter och hundar säger vi i England. Där sköljdes hela feststämningen bort, om det ens fanns någon från början, vad jag kunde se var alla sura.
Och nej, jag är ingen snobb, det vet alla, men att forslas ut på en lervällingsväg till en "holiday resort" med liknande standard som i en favela, när det dessutom spöregnar, det är inte min grej.
Efter att den elektriska duschen exploderade och vattnet började sippra in i favelatältet - var det dock fler som insåg att det inte var deras grej heller. Tack och lov, halleluja, packa bilarna fulla med bärs och kött, så åker vi hem till morbror Flavio.
Vi skulle bara ta oss igenom lerpölen allan, så var saken biff. Hjälp, vi fastnar, vi måste bärgas, gud hjälpe, tänkte jag medan vi for som en kvalitetsprojektil genom den bajsbruna sörjan. City girl in a cute outfit, eller hur var det nu.
Nu har festen alltså styrts om till Flavios hus i Assis, och det passar så klart tantsnobbigjobbig mycket flottare. Grillen påslagen, kvinnorna i köket, precis som det ska vara. Klockan 21 ringde vi Sverige och sjöng unisont Feliz Anno Novo för min mor.
Det finns en stor Jesusbild på vardagsrummets vägg och om det får jag inte ha en offentlig åsikt, för var och en blir ju faktiskt salig på sin fason, och det finns väl värre saker? Muhammed, Dalai Lama, ärketönten påven, vad vet jag som inte får tycka högt.
Utan en gnutta sprit i kroppen dansade jag mig sedan svettig - och förnedrade mig till på köpet i ett dansspel i Xbox Kinetics regi, mot en snygg brasilianska med rytmen i blodet - vad gör man inte för att underhålla lite, jo man BJUDER PÅ SIG SJÄLV.
Strax innan midnatt fick vi äntligen trycka i oss köttspett och kycklingvingar. Mums vad det slank ner.
Med 8 syskon i farmorsskaran kan du ju försöka gissa hur många kusiner det finns. Lägg därtill folks pojk- och flickvänner, och du får en situation liknande den i Vänner när Chandler kysser en av Joeys systrar och sedan för sitt liv inte kan komma ihåg vilken han har kysst. Så var det för mig igår. Har jag ändå inte kysst den där snubben nyss? Muito prazer, eller sågs vi kanske för fem minuter sedan? Är de ihop eller är de syskon, är det en kusin eller en pojkvän? Inte ens Ludde hade koll, då fattar man vidden. En kusins kind smakade dock gammal hud och smuts, den såg jag till att känna igen så jag slapp kyssa den igen.
Sedan kysste jag och Lovisa 100 personer feliz anno novo, samt önskade varandra gott nytt år. Grått nytt hår, tänkte jag bara, som den ost jag är.
No comments:
Post a Comment