It's good to be back, som dom säger. Borta bra, hemma bra, skulle jag vilja säga. Jag inser ju vilken lyxlirare jag är som s.a.s. har två hemländer, varav det ena med svenska mått mätt är exotiskt, och vice versa tvärtom också. Fatta vad exotismen flödar för den lille brassen i landet Svärje, med snö (nåja, not yet), gladporr (det är tydligen vad vi är mest kända för) och den härlige ständige följeslagaren Jante. Idag fick han t.ex. utklassa ett gäng svenska låglandskossor och en engelsman i ritspelet Picasso, bara en sån sak. Vilken vinnare.
Ingen går och lägger sig i rimlig tid, vi lever fortfarande efter brasiliansk tideräkning, så smällen kommer imorgon när vissa ska till jobbet och andra till dagis. Själv tänkte jag helt frankt gå hemma och skrota med min bäbis en dag till, lattja runt i min pyjamas och med oborstat hår. Jag sa ju att jag är en lyxlirare.
Sedan på tisdag, då börjar allvaret även för tant, då börjar den 50%iga tjänsten, aktarej vad jag ska visa framstjärten så att jag blir a. fast anställd b. på sikt chef (över nån liten tomte räcker, kanske bara ett skåp, ansvarig för häftapparaterna, vad vet jag, bara jag får bestämma nåt, vad som helst, superuser på intranätet, you name it, jag kan).
För det var något jag och min snygga smarta man diskuterade häromdagen, hur jävla bra vi faktiskt är, hur vi borde ta mer plats, visa den berömda frammisen, roffa åt oss av kakan. Du kan se det som ett nyårslöfte, Vulban är tuff, ur vägen vanliga människa.
I am a creative thinker with a can-do attitude, så står det på mitt cv, och nu är det fan upp till bevis.
No comments:
Post a Comment