Kastad rakt in i en brutal vardag

Ja hej. För en vecka sedan satt jag i en flygplansstol och var så lagom kaxig. Hade ett soligt sinne i bagaget, kände att jag var köng, såg med tillförsikt på framstjärten.

Och nu snöar det utanför mitt fula LKF-hus. Vad vill du mig, Jesus?

En och annan resväska ligger fortfarande ouppackad. Golvet, som min ömma moder sopat så fint inför vår efterlängtade hemkomst, är nu fullt med bös, skit, leksaker och matrester. Orka liksom, vem orkar?

För det var ju en jävla massa man skulle göra plötsligt, efter en hel månad av lata dagar på stranden, i shoppingcentret, eller för den delen hemma på kammaren. Man skulle:

• Hälsas välkommen hem av hela tjocka släkten, och det var ju sanslöst trevligt. Även om den där Isabella spänner sig lite väl mycket när hon tvungas umgås med andra än mor och far. Det är väl åldern som tar ut sin rätt. 
• Gå till jobbet. Och inte vilket som helst, utan det som tvättäkta Ulla-Bella. Jag vetifan hur sugen jag är på en skalad banan? En bibliotekarie och hans sekreterare, värsta 50-talskänslan. Jag vet inte, jag. Vad det detta jag var ämnad för? Jag som trodde jag var en vinnare. Jag får ta tag i det där, det får jag. Göra mitt liv mer spännande enligt principen Själv Är Bäste Dräng. Roffa åt mig av kakan, visa, inte framstjärten, utan framfötterna.
• Fira världens snyggaste 59-årings födelsedag - det gjorde vi bra med en massa paj och femminuterstårta med hallon. Gött! Jag tror vi käkade en jävla massa godis också, men det ska man väl inte erkänna en onsdag.
• Skynda till bion och se den nya Män som hatar kvinnor vid namn The girl with the dragon tattoo - tänka att den var bättre, mer genomarbetad, dramaturgiskt och scenografiskt proffsigare än den svenska varianten. Fast Lisbeth Salander är väl bättre i Noomis tappning iallafall? Hetast i kommunen, kan jag tycka.
• Köra BMW-bil med körskolenissen - och med hejdundrans fart passera både moment 3 och 4 - tick the box, the kärring is on the road again, det trodde du inte, och det trodde inte körskolenissen heller, sa han, han trodde jag skulle vara ringrostig. Fick du så du teg. Och ja, de hade installerat alkolås - så jag fick BLÅSA för första gången i mitt kärringgamla liv. Och, hör och häpna, jag var inte full, jag kan flyga, jag är inte alkoholist.
• Försöka lägga barn som absolut inte vill sova innan midnatt, så att man själv är så trött att man börjar svära och bete sig. Vidrig är man. Men det är ju tyvärr så att som (halvtids)arbetande och dagisbarn måste man upp i ottan, alltså klockan åtta, vare sig man vill det eller inte. Det försöker jag förklara, men det går inte riktigt in. Att säga "Tyst Lantis du tröttar mig", verkar inte funka sövande på barn.

Dessutom går det löss på dagis, står det på en lapp. Och nu kliar det i min hårbotten, så jag tänker att jag spyr om jag har drabbats. Jag kollar Lovisas skalle och frågar henne tio gånger om dagen om det kliar, men det gör det ej. Kanske kliar det för att jag inte hade tid att tvätta mitt skitiga hår i morse för att det kom en rörmokare och spände rören och var vänlig nog att plocka bort vår hud- och hårboll från badkarsbrunnen, vad vet jag. Äcklig känner jag mig iallafall. Äcklig och tjock. 

Trodde du att jag skulle glida direkt tillbaka in i LCHF? Men då har du inte sett Paradis-asken jag fick i fylleripresent, då var du inte med på mammas kalas, då såg du inte glassen jag lassade upp, eller den sockrade yoghurten jag slevade i mig i brist på annat att frukostera. Svullen så att folk snart kommer att fråga om jag väntar smått, that's me. Fy fan vad fult.

Och det är just det där. Att jag känner mig allmänt trött på mig själv, att jag är så sopig. Jag hinner ju för fan ingenting, jag vill inte så mycket heller. Sitter mest här i skiten och luktar på mina små gulliga. Steker upp nån korv. Tittar på Nicke Nyfiken och Backyardigans. Smått gnällig, inte så jävla kul.

Jag som skulle ringa några snygga, har jag tänkt varje kväll, svara på några heta mail - men jag varken hinner eller orkar. Jag surar istället. Spyr mentala spyor i min blogg som varken fan eller hans moster bryr sig nämnvärt om. Eller som missuppfattas och tas på allvar. Herregud, ta mig aldrig på allvar. Sluta med det. Hade jag tagit mig själv på allvar så hade jag varit ett jävligt dåligt skämt, jeez.

Bäst jag går och drar en gammal filt över mig nu, för imorgon ska jag jobba HELTID. Undrar om någon vill luncha med mig, eller om jag får sitta själv på toaletten och trycka i mig bananer. Som sagt, hur sugen är jag på en skalad banan?