Ibland, när man har för mycket tid men hjärnan är för trött för vettiga aktiviteter, som till exempel när man matar bäbis i arla morgonstund, eller medan man steker upp nån gammal kotlett och känner att det inte är aktivitet nog - då kan jag i min dumdristighet starta Wordfeud-dueller med random opponent. Det styrker så klart min tes om att gemene man är, how should I put it, mindre begåvad än vad jag är. Och det är ju både skönt och lite tragiskt att se.
Det här tar dock priset i idioti och tragik:
(print screen från ett random-spel häromdagen)
Direkt hoppar han på, innan han ens skrivit sitt första såttiga 8-poängsord. Jag kontrar med att skriva något långt och smart som ger många poäng och ignorera hälsningen. Vi behöver väl för fan inte prata, tänker jag, vi är ju här för att spela. Men fanskapet ger sig inte. När morgonen kommer vill han utbyta hälsningsfraser igen. Och jg ger med mig. Artig vill man ju vara. Men så börjar den gamle greken tjata om Stockholm, bor jag där, vill jag ligga? Det där sista frågar han inte, det är ju underförstått. Bor jag i Stockholm, då blir det automatiskt ligga av. Vad skönt. Grekiskt!
Men! Så fort jag till slut får tyst på jubelskojaren, som för övrigt är fullständigt värdelös på att lägga lnga smarta ord som ger många poäng, var det någon som trodde något annat, genom att berätta att jag bor i Skåne - då! Då ger fanskapet upp! Grek1979 resigned. Vilken jävla ärkesopa.
Inte undra på att det går dåligt för Grekland när grekerna är så sepe.
4 comments:
Japp, jubelskojare och andra pajsare är inte roligt.
Långa fina ord som ger mycket poäng är roligt.
Men då ska jag spela med dig hakbor, för att se om du är så jävla mästerlig som du ger sken av.
Här ges inte sken av något.
Jag tycker det är kul att spela och om jag får till ord som "pajsare" är det extra roligt.
Mest trångsynta & idiotiska text jag läst.
Post a Comment