Det vet ju alla som kommit hem till Sverige efter att ha vistats i England under en tid, hur fruktansvärt otrevligt det är med människor som bara knuffar sig fram utan att be om djursex. På Ica, på perrongen, you name it.
Och det märkliga är ju att detta var inget jag reflekterade över innan. Jag kanske själv också tog min kundvagn och körde rakt in i personen framför mig i kön och sa "ojdå" eller ännu värre ingenting alls, jag minns inte. Så var det säkert, för om det är normalt, så är det ju inget man funderar över, då går man ju bara runt och är allmänt sur, som en kärring med kundvagn på Ica personifierad.
Allt blir ju mycket mer trivsamt på det engelska sättet. Du tackar när du får något, och undslipper det ett ursäkta eller tack även om det inte var ditt fel, även om det inte var så jävla mycket att tacka för, då är det ju ingen skada skedd, det gör ju inget.
Hellre ett tack eller ursäkta för mycket än ingenting alls. Det har jag lärt mig.
Och varje gång jag gjort denna samma resa, över bron, under det jag planerade skulle bli sex månader men blev över åtta år, har känslan kommit tillbaka. Jag tror det kallas lycka.
Senast jag såg ut över floden i nattens magiska ljus var den 5e november 2008. Guy Fawkes night med häpnadsväckande fyverkerishower. Höggravid och nygift. 10 dagar efteråt kom Lovisa. Jag tror det också kallas lycka.
8 comments:
Varför flyttade ni tillbaka hit? Vi funderar på att flytta till just London nämligen. Kul att läsa om allt underbart som staden har att erbjuda! Kan du inte skriva om allt som du ör glad att du inte fick med dig också :D
Åh det kommer, det kommer mera! Vårtkärringen tex, henne ville jag INTE ha mig.
Klart du ska flytta till London! Det är bara om man har barn, som jag, som det eventuellt är bättre att bo i Sverige. För då vill man bo nära sin mamma, och ha ett fint dagis, och en snygg bostad. Och då vill man inte hänga på puben och efter popsnören längre, och då behöver man inte London i sin vardag.
Men om man är ung och obunden ska man lätt bo i London och dricka pints, det är det bästa jag vet, det bästa jag har gjort (förutom mina barn då, som slår allt).
Så antingen flyttar du till London eller gör barn direkt (gissar att du inte har några?) - andra alternativ finns icke. Att leka ungdom i Sverige är enligt min erfarenhet mest tragiskt i jämförelse.
Haha :D Joda, jag har. Två stycken i liknande ålder som dina! Men tanken om London har funnits där i många år innan de ens var påtänkta. Jag antar att vi bara varit fega... Dagis är vi inte så oroliga över. Vad jag är mest orolig över är sjukvården faktiskt, för äldsta har lite problem. Men man kanske skulle kunna åka på kontroller i Sverige? Vet du nåt om vården i England? Är det kasst som fan eller liknande som vårt?
Vården tycker jag är minst lika bra som i Sverige. Folk klagar ju väldigt mycket på NHS (precis som man klagar på landstinget etc, inga konstigheter, men mina erfarenheter är nästan bara bra - tycker det känns lättare att komma till än i Sverige faktiskt. I England har man en GP, som skulle motsvara svenska vårdcentraler, men i Sverige kan man inte ringa till sin mottagning, man måste sitta i telefonkö en halvtimme för att ens få prata med en receptionist.
Jag har ju fött barn i England, och tyckte hela apparaten runt det var bra skött. Dessutom är NHS helt och hållet gratis, det är ju inte svensk sjukvård om man är vuxen.
Jag litar iaf på engelsk sjukvård lika mycket som svensk.
Men om ni ska flytta till London med två små barn får jag hoppas att ni tänker tjäna gräsligt mycket pengar, annars är det jävligt tradigt att sitta och trycka i en kall council flat och låta barnen gå i en public school. Det skulle iaf inte jag vilja, och det var väl ungefär sådana utsikter jag hade haft om jag stannat, med min pubarbetande man. I Sverige kan man ju vara typ rik och ha det jävligt fint på två ganska låga löner, säg 20 papp var i månanden. Två sådana skitlöner kommer du inte långt på i London.
Antar ni inte åker till London isåfall för att hänga på puben då? Har lite svårt at se varför man skulle vilja flytta till London med två små barn om man inte redan bodde där dock. Men som sagt, om ni är rika så! Då kan det nog vara en helt annan femma.
Rika är vi inte än, men vi vill starta eget och då kommer vi tjäna mycket bättre där än vi skulle gjort här. Jag funderar på att kanske plugga upp mig lite när jag kommer dit också, vet inte om det är nån bra idé än. Klart är i alla fall att vi måste ha en bra inkomst innan vi tar beslutet. Jag vill INTE bo helt sunkigt. Inte ens lite... Men det skulle ju funka med en liten lägenhet.
Det här med skolan... Jag har hört så mycket bra om privatskolor i London. Och universiteten ska visst vara kanonbra!
Jag har ju inte ens varit i London än. Alls! Så jag är skitskraj!! Vi måste ju åka dit och kolla in staden innan jag ens kan överväga flytt på riktigt. Det är min man som bott där tidigare och han är ju såklart helt övertygad om att det är staden för oss. Men jag säger som du - han var där när han var ung och då levde han i princip ett sånt liv som du gjorde när du bodde där. Festa, jobba så man klarade sig, festa , festa och så lite festa till. Nu har vi ju helt andra förutsättningar. Därför känns det bra att kunna ta reda på så mycket som möjligt innan jag får se denna fantastiska stad, så att jag inte blir såld på stället när vi är där och sen faller platt när jag får reda på en massa skit :D
Tack för input!!
Oj, nu maste jag fa lagga mig i om jag far det. Som vuxen i London sa tycker jag faktiskt visst att man kan bo har och ha ett vuxet, normalt liv och att man ocksa faktiskt kan ha barn har. Som larare kan jag saga att det finns bade bra och daliga grejer med det engelska skolsystemet, men en sak ar att det investeras valdigt mycket i state schools i London (mer an i ovriga landet och betydligt mer an i privatskolor) och da menar jag inte bara ekonomiskt. London state schools har nog nagra av varldens basta larare, en ung och energisk workforce, standarded ar valdigt hog etc. Sen att barnen kanske fryser ihjal i sina school uniforms ar val en annan sak...
Angaende sjukvarden sa ar jag inget fan, men precis som skolor sa ar det alltid olika i olika kommuner. Las pa innan. Sjalv tycker jag att det ar ett problem att det ar gratis eftersom det finns folk som utnyttjar det och det kan va jobbigt att fa tid. De sjukhus-appointments jag har haft har ofta varit forsenade och likasa vantan pa testresultat. Men nar man val har fatt en specialist och ratt satt att kontakta dem sa kan det vara den basta sjukvarden du kan fa. Grejen med London (som jag nog gillar) ar att det ar fullt av kontraster, allt finns fran riktigt javla skit till lyx och pengar. Beror pa vad ni vill ha och kan tanka er att "settle for".
Good luck! Tack for mitt.
Svenny
Tack för din syn på det hela Svenny! Känner mig helt pantad som behöver fråga, men är state schools samma som public schools?
I England betyder public schools privatskola - motsatt vad det later som alltsa. State schools ar kommunala skolor, alltsa gratis och styrs av kommunen, regeringen. Sen finns det academies, som ar en typ av friskola.
Post a Comment