Jag gillar extrapriser och kuponger. Skiten man får från Semper, Nestlé och Pampers är inte dum alls. Ica Kundkortets presentcheckar och erbjudanden gör mig vardagslycklig. Att sträcka fram en värdekupong till kassörskan vad betalning är tillfredsställande. Att komma över något riktigt maffigt extrapris killar dödsskönt i kistan.
Men jag gillar också at unna mig. Att greppa varor utan att må dåligt över prislappen. Som det där dyra brasilianska teet häromdagen. En burk Ben & Jerrys för 60 spänn om jag är sugen på det. Sådana där LCHF-ostchips, Grocs heter de, med ett kilopris på typ 800 kronor (för bara ost!), en fin köttbit med färdig lyxsås från Erik Lallerstedt.
Jag brukar bedöma värdet i förhållandet till priset och nöjet i en pint. Om jag gladeligen brukade köpa och hälla i mig cirka 15 pints i veckan till ett à-pris om 3 pund stycket, då är ju alla dessa små vardagslyxar en fis i världsrymden eller iallafall en urinering i Valhallabadet, i jämförelse. Ben & Jerrys motsvarar ungefär två pintar, och njutningen ungefär densamma, bara att man slipper bli full.
Ett nöjeskonto måste man ju få ha, bara att dagens nöje kanske mer är att botanisera på Ica än att sitta på puben och ljuga över ett gäng pints. Det gör jag också gärna om tillfälle ges, men om sådana tillfällen bjöds typ varje dag förr om åren kanske det sker högst en gång i månaden numera. Då får man unna sig annat gött istället. Huvudsaken är att man ser till att kosta på sig av livets goda.
Men jag gillar också at unna mig. Att greppa varor utan att må dåligt över prislappen. Som det där dyra brasilianska teet häromdagen. En burk Ben & Jerrys för 60 spänn om jag är sugen på det. Sådana där LCHF-ostchips, Grocs heter de, med ett kilopris på typ 800 kronor (för bara ost!), en fin köttbit med färdig lyxsås från Erik Lallerstedt.
Jag brukar bedöma värdet i förhållandet till priset och nöjet i en pint. Om jag gladeligen brukade köpa och hälla i mig cirka 15 pints i veckan till ett à-pris om 3 pund stycket, då är ju alla dessa små vardagslyxar en fis i världsrymden eller iallafall en urinering i Valhallabadet, i jämförelse. Ben & Jerrys motsvarar ungefär två pintar, och njutningen ungefär densamma, bara att man slipper bli full.
Ett nöjeskonto måste man ju få ha, bara att dagens nöje kanske mer är att botanisera på Ica än att sitta på puben och ljuga över ett gäng pints. Det gör jag också gärna om tillfälle ges, men om sådana tillfällen bjöds typ varje dag förr om åren kanske det sker högst en gång i månaden numera. Då får man unna sig annat gött istället. Huvudsaken är att man ser till att kosta på sig av livets goda.
2 comments:
Dessutom far man poang pa tesco (for det ar ju dar man handlar) och det far man ju inte pa puben. Haromdagen kopte jag en olivolja for £6.99. Som en flaska vin tankte jag nar det tog emot lite grann. Vilka karringar vi ar... /din sven
Nej vi är tuffa, inga kärringar. Hade vi sprungit på puben och hällt i oss pints varje dag fortfarande, DÅ hade det vart nåt fel, tror jag! Puss pårej
Post a Comment