Ovan vid att vara bakis

Svullen som vore jag fetlagd av en spermie för cirka sex månader sedan. Så är det alls inte.

Jag har bara vaknat till en smak av död bäver i munnen, och gjort vad jag kunnat för att mota Herr Bakis i grind. Det har inneburit ett sällan skådat frosseri i ägg, bacon, macka, pannkakor, tacopaj, smågodis, jordnötsringar och hutlösa mängder Coca-Cola.

Nu känner jag mig som en jävla tjockis, en strandad val, typ som Idol-Molly, fet och jävlig. Kläderna känns för små, innebandybyxan spänner över chipsbältet. Jag är slut som artist.

Nu drar jag mig således tillbaka på min kammare, sover bort det värsta, bajsonerar ut resten imorgon bitti. Sedan väntar LCHF med sin snygghetspiska, för nu får det fanimej vara nog med kolhydratsfasoner, ja det får det.