Vem fan sa att det varde ljus?

Och vem sa att du kan lita på teknikens under?

Ljust var det icke, och teknikens under kan man INTE lita på. Det är då ett som är sant och säkert.

Vad som däremot slog mig under aftonens strömavbrott var hur sjukt beroende av elenergi jag är. Man skulle lätt kunna likna det vid vilken beroendesjukdom som helst. Får jag inte el blir jag ledsen, nervös och lite rädd. Det är väl så med spriten och knarket för de som är fast i det träsket, eller har jag fel? Själv är jag slav under elektriciteten.

Där satt vi och slevade in spaghetti bolognese runt köksbordet, när musikmaskinen, diskmaskinen, lamporna och slutligen vi sa liksom hmmmm, som en sista stilla utandning från någon som är i stånd att dö en smula, och allt blev tyst och stilla. Och kolsvart. Barn vi inte kunde se började gnälla, händer famlade efter mobiltelefoner. Jag trevade som en blind runt en halvvarm spisplatta efter min dyrgrip. Det finns iPhonar, Galaxys, Rays och Arcs - hela salen är full med små lysmaskiner. Men den stigande paniken när man inte genast finner den i ett becksvart rum med gråtande barn är påtaglig.Var är den? Var är du? Var är jag? Var är lilla? Är det apokalypsen som har kommit?

Arcen var först ut, i Luddes hand, hej alla barn. I ljuset från den hittade vi fler ljuskällor; stearinljus, värmeljus och tändare. Sedan ringde jag varken polisen eller elbolaget, nej varför skulle jag göra det, jag ringde mamma. Lugn och fin, it will be back in a halvtimme.

Vi låtsades att det var mysigt med levande ljus. Kom så sätter vi oss i soffan och pratar. Men Lovisa ville gå till sitt rum. Och blev alldeles chockad och ledsen för att lampan inte funkade. Då ville hon se en film. Finding Nemo på DVD. Fungerar icke. Bidou & Babar på datorn. Fungerar icke. Läsa bok? Nja, i stearinljusets sken kanske. Duger icke. Välling! Ja, fast med fesljummet vatten direkt från kranen.

Det tog mycket riktigt bara en halvtimme. Mamma vet alltid bäst. Men det var jävligt jobbigt. Vi är ju moderna människor, vi behöver våra maskiner och vårt mekaniska ljus. Annars hade vi väl för fan sett till att födas på stenåldern.

Nu är ordningen återställd och min mumsiga hallonmoussetårta sitter och kyler till sig snyggt i frysen inför morgondagens treårskalas. För imorgon fyller min lilla snygga år och då blir det kalas! Välkommen!