Ryck mig i fjädern. Håll mig i handen. Och dra mig baklänges.
Nu du, ska man på ålderns höst försöka sig på att ratta till sig ett körkort. Och det var inte för gammelmosters attack häromdagen "varförihelveteharniintekörkorteramisslyckadejävlarsepåmigsomfixadepå50taletsåjävladuktigt", den kunde jag med lätthet parera. Nej, det var broder Calle Balle Iggaskalle som sparkade tantarslet ur vagnen genom lite gammalt hederligt tjat.
-Haru anmält oss till handledarkursen?
-Ojdå, inte än.
Har jag sagt med skammen i vitögat de fem senaste gångerna han frågat. Men nu, se på fan, fick jag mitt lystmäte av tjat och tog mig samman, ringde till körskolan och gjorde saken biff. Får du inte dåndimpen av exaltering? Själv blir jag så nervös att jag håller på att skita i kalsongen. Bara av tanken på tant bakom en ratt, styrandes och ställandes. Men det går bra va. Lugn och fin. På onsdag sätter sig Carl och Ulrika ånyo i skolbänken, 36 respektive 35 år fyllda. Håll nu stenhårt i din hatt och tumme så ska det nog gå vägen på vägen.
6 comments:
Forsta korlektionen efter att ha passerat 30. Latt som en platt, sex manader tog det. Basta jag har gjort. Kor pa!
Tack för uppmuntran, it only takes one!
Gött mos. Minns en tur i Haga Park. Tant bjallan var rädd som en hare... Nu blir det andra bullar. Ullas bullar. "bilen var för trång och svansen var för lång så den fick ligga på ett litet flak där bak!"
Haga park ja, en av två gånger i mitt liv jag suttit bakom en ratt! Men jag var väl vansinnigt duktig, minns du inte??
Var det så? Ja kanske... Men jag är alltid lite rädd - så läge det inte är jag som kör! Control freak.
Jag är nog räddast när jag kör själv, men framstjärten får utvisa om det kan bli ändring på det. Tjohej.
Post a Comment