Kolla vilken välgödd liten gris jag har. Runda fina kinder, mysigaste dubbelhakan, pussigaste munnen. Det finns en tid i livet då det är ok att vara fet, den ska man ta vara på, och det är bäbistiden. Gravida människor tycker också att de har rätt att vara fetton, men de misstar sig, det räcker så bra med en kula på magen. Och fostret behöver ingen gräddbulle, inga chips och då rakt ingen tjockglad. Det är bara den gravide som tar sig friheter, som "passar på" när man ju ändå ska bli tjock.
Men då får man också ta sitt straff sedan när bäbisen är ute men mamman fortfarande tjock. Det där med 9 månader upp 9 månader ner är ju bara bullshit till tröst för dem som mullat i sig för mycket. Jag snackar om mig själv nu, lika mycket som alla andra postpartumfetton. Jag hade ju hoppats att kroppfan skulle gått under 70 vid det här laget, nästan två månader efter partum, men icke då. Det kunde man iofs räknat ut med lillfingret med tanke på min sockersöta diet. Skärpning!
Däremot lilla lillaste, som har privilegiet att få öka i vikt, hon har nu spräckt 5-kilosvallen. Duktig!
No comments:
Post a Comment