Lekhetsen

Det är många som "kommer ut", som erkänner. Jag har själv gjort det med visst mått av skam.

Jag har offentligen medgivit att jag inte tycker det är så jävla ball att leka med mitt lilla barn. I längden. Att låtsas laga plastmat är kul ungefär 5 minuter. Att läsa samma bok för 20:e gången är synnerligen ostimulerande. Lekplatser är öken. Und so weiter. Den vuxne som inte tycker det är sannolikt mentalt efterbliven.

Så långt lugnt. Det får man tycka. Men så är det det här med skammen som medföljer. Är jag en dålig förälder? Borde inte mitt huvudsakliga intresse vara att leka med mitt barn?

Jag tror att detta dåliga samvete beror på att vi vuxna tanter och gubbar leker så mycket själva numera. Vi sitter och fipplar med våra smartphones och laptoppar vi måste ju kolla vem som gjort vad på Facebook. Vi måste ständigt informeras, förföras, förfäras, underhållas. Och då blir det så klart en konflikt med barnets föreslagna lekar. De som kräver lite mer fysisk aktivitet och uppmärksamhet än det egna lekandet, vuxenlekandet med maskiner. Som ju i det stora hela är fullständigt meningslöst så klart. Som stjäl tid du borde ägna åt ditt barn istället. Därav det dåliga samvetet.

Men jämför nu med forntiden, när våra föräldrar var barn eller ännu längre tillbaks. Inte tror du väl att farfars far eller för den delen mormors mor lekte loss med sina glin dagarna i ända. Nej för förr i tiden hade man viktigare saker för sig, barnen skulle vara jävligt glada om de finge en barkbit och en kotte att leka med. Föräldrarna däremot hade ingen rast ingen ro för varken eget eller andras lekande. Bröd skulle bakas, ljus stöpas, ved huggas och travas, smör kärnas, strumpor stoppas, ull kardas, ost ystas. Jobb, jobb, jobb. Kanske en liten, liten stund om dagen hade man till övers att leka med sina barn, och då gjorde man det med glädje.

Vi däremot har så evinnerligt mycket tid till vårt förfogande att vi hinner bli uttråkade. Vi jobbar bara högst åtta timmar. Brödet vi köper på Ica är redan färdigbakat. Maten är antingen snabb eller lättlagad, skjuss in i ugnen. Allt är färdigt, serverat och minst halvfabrikat. Städkärringen tar hand om smutsen, eller så kan det vänta, lite skit rensar magen, hellre lite skit i hörnen än ett rent helvete.

Tiden som blir över räcker till massor av lek. Både till barnets och den egna leken. Men varje gång man ägnar sig åt egen lek framför barnets skäms man lite. Man löser det genom att ta med sig sin smartphone in på barnets rum, så kan man smygfippla med den lite medan man bygger lego, låtsasgömmer sig under en filt och ritar gubbar på papper vid det lilla barnbordet. Man får inte vara dum, för då kan man bli direktör.