Wednesday, April 13, 2011

Stackars barn som inte får gå på dagis

När jag var liten Ulla bodde vi på Näktergalsvägen 23. I en by. Liten och trygg. Och i slutet av 70-talet och början av 80-talet när jag var som minst, var det nog vanligare än idag att mammorna arbetade som hemmafruar. Därmed var hela gatan full med hemmavarande förskolebarn som inget dagis hade att gå till. Men det gjorde ju inget; vi hade ju vårt eget dagis där på gatan, på Näktergalsvägen. Det var Anden och Stiss. Mats och Tina. Mirelle som inte fick andas genom munnen. Och lille Per, halvtysken som var min leksakspojke, slit och släng. Och så jag och mina tuffa syskon. Coola var vi. Så jag vill inte klandra någon, inte ens mina föräldrar, att jag inte fick gå på dagis. Jag fick ju gå på gatan.

Men det var då. Nu funkar det inte så längre. Nu är ledighetskommitten inte längre en samlad skara skojare som kan hitta på galna upptåg med guds lilla barnaskara tillsammans. Nu har var och en sitt. Så nu högaktar jag min stora dotters dagis. Klart ungen ska leka med jämnåriga och andra vuxna, det är bra mycket skojigare än att bara hänga med föräldraledig tröttant med tillhörande bäbis.

Man får inte börja på dagis förrän man är 1 år, inte en dag för tidigt. Ibland hör jag från skilda håll att det lilla barnet har det bäst hos bara sina föräldrar och att man bör vänta med dagis så länge som möjligt. Gärna till 2. Bull, säger jag. Det är beklämmande att se ett ensamt barn på lekplatsen med en uttråkad förälder. Som förmodligen går hem sen och sätter ungen framför tv-apparatus medan han gör något annat. För det finns ju ingen människa som vill leka 24-7. Det är ju inte rimligt att begära. Såvida man inte får betalt, och det får ju dagispersonalen. För pengar kan man stå ut med det mesta, se bara på hororna.

Föräldrar är säkert bra att ha, så även jag, men lite pedagogisk input från folk som har utbildning (?) och betalt, det tror jag är jävligt bra. Om man inte vill ha barn som också är aper, och det vill man ju inte såvida man inte är kristen, men det känns ju synnerligen onödigt att vara.

Dagis for the small people, säger jag. Very good gummisnodd. Very nice fågelbajs. Så fort som möjligt ska jag även skola in Isabella så hon också får ombyte som förnöjer och egna små kompisar. Som Bamse så klokt sa: Det är bra med vänner, också små vänner.

No comments: