Upp som en sol och ner som en pannkaka. Jag tvingades upp i ottan i morse. Strax efter 4 AM fick jag pallra mig ur sängvärmen och bege mig ut i vardagsrummet. Sedan dess har jag suttit fjättrad. Med rumpan fastskruvad i soffan, med noll chans att ta mig ur. Nu är jag så förbi att jag känner mig uppskruvad och nästan lite nervös.
Så är det att bli bäbisförälder, tänker du. Man blir uppjagad i arla morgonstunden. Man blir sittande där med pattarna fladdrande, bäbis som skriker, äter och bajsar omvartannat. Vad hade du väntat dig liksom, that's life. Räkna inte med att få sova din skönhetssömn, det är feta fåror och gråa påsar under ögonen som gäller nu. För den som ligger får skylla sig själv, eller hur. Så är det att få barn, det borde du veta.
Men sakta i backarna, håll i dina hästar och i din hatt. Det är INTE barnets fel. Inget barns fel. Nog för att jag steg upp vid 4-draget för att mata bäbis, men det var inte den som höll mig kvar i soffan Klippan jag köpt på Ikeas snygga varuhus.
Nej, den här gången var det Sarah Lund i egen snygg person. Och Jan Meyer med sina härligt bitska kommentarer. Stilige Troels Hartman som var insyltad upp till knäskålarna. I en alldeles fantastiskt regisserad show på min tv-apparat. En whodunnit som inte sett sin like sedan Twin Peaks, och som faktiskt i slutändan också slår Laura Palmer- historietten med hästlängder. En smått fantastisk dansk deckare vid namn Förbrydelsen. Brottet på svenska. The Killing på engelska. I klarspråk kanske den bästa tv-serien som någonsin skådats på min dumburk.
Jag har suttit med ögon stora som Runde Torn och stirrat på detta snillrika program sedan jag steg upp. Det går bara inte att sluta. I varje avsnitt är det en ny karaktär främst i ledet av misstänkta. Eller var det han? Eller vem? Jag har suttit som på nålar. Jag har gallskrikit av skräck. Gråtit av sorg, Pratat högt med teven, sagt åt dem vad de ska göra. Diskuterat ändlöst och fruktlöst med min medtittare Ludde Korv om vem fan som begått denna fasansfulla Förbrydelse. Så oerhört spännande att nerverna klistrar sig utanpå skjorta. Och med en cliffhanger som gör att man bara måste titta på nästa avsnitt. Direkt nu på studs, ja för fan.
Det jag ser fram emot mest här i livet just nu är Säsong 2. Visserligen ett annat brott, en annan Förbrydelse, men det kan ju inte vara annat än bra bättre bäst det med. Fy fan vilken lycklig tjej jag är.
Och de små barnen, undrar du, vad har de gjort hela dagen medan mamman och pappan suttit i kallingarna och glott på apparaten? De har fått foga sig i ledet, är jag rädd. De har inte fått den uppmärksamhet och det lekande, gullande och konverserande små barn bör få av sina föräldrar. Så bra var Förbrydelsen. Men det är över nu. Brottet är löst, ordningen är återställd.
Det har varit smärtsamt och underbart. Den som vill få en mening med sitt tv-liv köper genast säsong 1 av Förbrydelsen på DUVD eller Blåstråle. Bara gör't.
No comments:
Post a Comment