Ullaguran -Kan verka beroendeframkallande

Alkoholberoende. Nätberoende. Spelberoende. Nikotinberoende.

Man kan vara beroende av vad fan som helst. Och det är alltid ansett som dåligt. Att vara slav under ett beroende, ett osläckligt begär. Det ultimata tillståndet är ju att vara fri. Upplyst och fri från alla måsten.

Men är det så fasligt illa att vara lite småberoende? Är det inte för att man helt enkelt gillar något som man är beroende av det?

En partyprinsessa som häver pints som värsta karlen, som gärna röker pinnar till pintsen, och som snusar två dosor i veckan, för det gör susen för koncentrationen och vikten. Men som sköter sitt arbete, har ett någorlunda städat hem och ett rikt socialt liv. En småbarnsmorsa som kollar sin Facebook 20 ggr om dagen, som alltid har sin telefon påslagen, som spelar Angry Birds varje kväll innan läggdags. Men som har välartade, välklädda och välgödda barn.

Låter inte det i själva verket ganska trevligt?

På pappret var jag säkert lätt alkoholiserad när jag bodde i London. Jag drack kanske inte alltid mest, men fortast. Och hade jag inte snusen inne var det för att jag för tillfället rökte, åt, hånglade eller sov. Beroende? Tja ja, men det var nemas problemas att lägga allt på hyllan när det stod klart att Lovisa låg i magen. Jag hade helt enkelt jävligt roligt nästan jämt, och hade ingen anledning att sluta med det.

Numera är det nästan beklämmande att se hur lite jag knarkar. Köpte en baginbox för en dryg månad sedan - drygt halva skvalpar fortfarande odrucken. Jag har inte rökt en endaste cigarett sedan förmodligen 2009 och inte den minstaste nikotinsnus sedan Mawias 30-årsskiva. Att vara bakis överskuggar att vara full - det är helt enkelt inte värt det när man ska ha hand om små söta barn dagen efter. The brakfylledays are over, so much for that beroende.

Nu är det istället fipplandet med telefon och dator som är det mest tvångsmässiga. Piper det till är det som en osynlig dragningskraft - man bara måste kolla bums. Trots att det förmodligen bara är ett nyhetsbrev utan nyhetsvärde från Babycentre eller HM.com. Facebookrollen rullar - vad sysslar alla med, finns det något man kan gilla eller kommentera? Vad för skit ska jag blogga om idag?

Har jag varit i radioskugga en stund - dvs duschat, koncentrerat lekt med barn, sovit eller liknande, då nästan rycker det av förväntan - vad har hänt på internätet? Måste kolla google readern punkt nu.

Det kanske är sjukt och tyder på ett beroendebeteende, men än sen? Vad är det jag borde ägna min fritid åt istället? Jag mår ju inte dåligt av det det minsta och mina barn lider inte heller.

Är det jag som är beroende av att blogga eller du som är beroende av att läsa min blogg? Kan någon av oss sluta? Ja, med lätthet. Vill någon av oss sluta? Nej, för fan. Mår någon dåligt, är det någon som behöver terapi? Skulle inte tro det va.