Tyst lantis, du tröttar mig

Idag var ungefär den tröttaste dagen sedan den där dagen på högstadiet när vi försökte (och lyckades) vara vakna en hel natt i Lottas källare (on a school night!), varpå min klassföreståndarepå lektionen dagen därpå erbjöd mig tändstickor att hålla upp ögonlocken med. Mycket genant för mig som töntig person.

Men i morse blev man alltså väckt klockan sex, efter tre timmars sömn och fem pints. Då var man allt annat än sugen. Och efter en timmes matande, bytande, lekande var jag alldeles förstörd och bad till Jesus pappa om att få sova. Tror fan jag fick. Ska du satsa på en karriär inom tortyrkammaryrket råder jag dig att tvångs-hålla-vaken en som är trött och småbakis, det gör susen, man skulle kunna pressa ur mig vilka hemligheter som helst i det läget, bara jag finge sova. Men det fick jag alltså inte.

Istället fick jag fram emot lunchtid bege mig till fröknarna Son för grillpartaj i deras eminenta trädgård med palmblad. Dock hade grillgallret möglat, kylan bet, solen lyste med sin frånvaro och jag satt sönder en stol med min fetma, men skit i det nu, det är petitesser. Vad som däremot var anmärkningsvärt plågsamt var att lilla snygga bäbisen var i sitt gnälligaste esse och satsade på gallskrik och tröstlöshet. Kör det racet för en trött kärring till morsa och hon överväger självmordsmetoder.

Det hjälpte lite, men bara lite, när jag sjöng vackra sånger. Ur min reportoar:

Lilla, lilla, lilla

lilla, lilla, lilla

lilla, lilla, lilla

lilla, lilla-la

(melodi: Här kommer Pippi Långstrump)

Ding dong

ding dong

ding ding ding

dong dong dong

(melodi: hemsnickrad av Sofie och Farbror Melker)

Knackelibang på dörren

Vem är det som är tokig?

Snickelisnack dumsnack

Vem är det som är tokig?

(melodi: min egen)

Så fort den snygge bartendern kommer hem är det jag som marscherar direkt i bingen. Bara så du vet.