Några rader ur min favoritbok

Och medan vi satt där tysta och slickade glass och kikade på inristningarna på bordet - alla hjärtan och alla Kuk och Fitta och Bengt-Göran den 22/7 1958 - tänkte jag hela ramsan.

Cancer-Treblinka-Kärlek-Knulla-Döden.

Jag förstod att allt detta fanns i världen. Fanns, fanns, fanns; och i fortsättningen - hela den där sommaren - dök ramsan upp i mitt huvud då och då, just de där fem orden, som ett meningslöst rabbel. nej, kanske inte meningslöst; mera som ett slags skydd mot någonting jag begrep men inte ville begripa, tror jag.

Någonting skamligt nästan, som hela världen - inte bara jag - skämdes för. Plåsterspråket.

Cancer-Treblinka-Kärlek-Knulla-Döden.

Jag behövde dom, dessa ord. Ibland undrade jag om det var ett tecken på att jag höll på att bli tokig.