En mycket intressant lesbisk date. Självklart glappade käften efter två glas blomvin på fastande mage, men jag vill inbilla mig att det gör inget. Det är lika härligt varje gång man kommer i samspråk med någon som känner lika starkt vårtkärringshat som man gör själv, prova du så får du känna.
Jag vann nog ändå, för jag fick de mest chockerande av uppgifter. Nämligen att min föregångare på min nuvarande position var en knullerska. Inte ska man tala illa om de döda, men tanken på att den blonda dudessen som satt i min kontorsstol innan jag placerade brumman där den nu sitter, brukade smyga ner i källaren och bli påsatt av den håriga torson är tämligen skrattretande tillika bisarr. Vad vann hon på det? Vari låg det sexiga, det snygga och det vackra i det att ligga och ta emot gubbkuk på kollegans skrivbord?
Det är mycket man inte vet, mycket man inte förstår. Vad jag dock vet är att så länge man håller distans och skrattar åt eländet mår man bättre. Håller sig till sitt, designar sina små menyer och pular med sina grejer - ler i mjugg åt dem som tror att de är vinnare trots att de i verkligheten satt på fisens mosse tappade bakom en vagn.
Och så fick jag veta vem Sally Matthews är. Horan, madonnan, konceptet. Namnet på min nyare chefs älskarinna.
Samt att jag fick en framtida badmintonpartner.
Jag säger: lyckad kväll. Jag säger: catch me if you can.
No comments:
Post a Comment