Jag har idag jagat mitt barn, inte med blåslampa, utan med kamera. För att jag tänkte det vore käckt att ha förevigat denna milstolpe det väl innebär att fylla 1,5 år. Det var dock inget som Madamoiselle Snygg ville bjuda på, det kastades hit och dit och täcktes med kuddar och ut med tungan och annat som ser mindre trevligt, alltså sepeskadat, ut på bild.
Ja, det är fan inte lätt. Men till slut lyckas man, för det är ju omöjligt att misslyckas med ett så oerhört snyggt objekt. Klänningen med alla djuren på fick hon i presang av mig på Lindex. Vilken butik va, bara vedervärdiga kärringkläder för oss vuxna, men riktigt fina grejer för småmänniskor. Hur tänkte dom då?
Att min bäbis inte är en bäbis längre och folk börjar tjata på mig om nummer två, det är inget jag är särskilt bekväm med. Men så tänker jag att om man ska ha en unge som är bäbis för evigt måste man ju få en utvecklingsstörd, och det måste jag ju tillstå att jag är glad att jag inte fick.
Avslutningsvis läser vi Barbapapa-boken. Jag försöker lära henne att säga Hjördis nu inför det ståndande 90-årskalaset (det är en tant i blågrått hår och kappa som ser ut som Hjördis i Barabapapa-boken, en av dem som är arga för att Barbapapa-barnen målar hela staden i sina färger), men än så länge har jag inte lyckas. Och det vore ju själva fan om hon sa Hjördis innan hon sa Olivia, tycker du inte.
Och så sjunger hon stora delar av Blinka Lilla Stjärna samt Var Bor Du Lilla Råtta, två kvalitetsbitar. Jag hoppas hon ärvt min sångröst och inte sin fars, än så länge är det tveksamt.
1 comment:
Grattis på 1,5-årsdagen! Och hon har ärvt mormors sångröst!
Post a Comment