En helg utan sin lilla, den är fan inte helt lätt som mamma mu. Jag må vara en blödig människa, men aj vad det längtas. Vet inte om man ska skratta eller gråta. Skratta för att hon är så jävla bra och man snart får se henne, eller gråta för att man inte är hemma. Larvputte, sa du. Ni får mycket gärna prova, sa jag och citerade han negern i Ligga i Lund i ett olämpligt sammanhang. Men sån är ju jag.
Så här jävla nöjd var hon iallafall över att få leka med mig idag. Ja, så nöjda är väl de flesta som får leka med mig. De i London, de på arbetsplatsen, men mest lilla. Det stavas ovillkorlig i förnamn och kärlek i efternamn. Det vet ingen någonting om som inte tryckt ut barn ur underliv eller hål i magen, alternativt suttit bredvid och tryckt hand, alternativt adopterat en skojare från Kina, alternativt hittat en på gatan och så vidare, men poängen är densamma. Det duger inte med katt, varken riktig eller i porslin.
No comments:
Post a Comment