Ungdomar ja. Nu är det inte häftigt att bara röka, nej nu är det coolaste att vara beroende av att röka. Stackars mig, kan inte sluta, fan vad jag är världsvan, vuxen och vrålfräck. Och att vara full är nog fortfarande något att skryta om; jag minns inget, men skojigt var det. Knark kan vara ännu bättre för att verka, iallafall om du är beroende, kan liksom inte sluta. Och om du har råd.
Men mest snackar man om det härliga med fyllan, det händer egentligen inte särskilt ofta, en gång i månaden på sin höjd. Och inför varje supartillfälle kan man snacka inför det: fy fan vad full jag ska bli på valborg, höhö, och sedan eftersnacket; fy fan vad full jag var, eller du då, höhö.
Sedan följer några år då det varken är fräckt eller fräsigt att supa och röka, bara en del av vardagen och något som förgyller den. Inte mer med det, igår var jag full och ikväll är jag på det igen, fy fan vad kul.
Men sedan kommer den där ungdomsfyllerigrejen igen, när man blivit småbarnsförälder. Med den skillnanden att nu snackar man bara. Nu jävlar skulle det sitta fint med ett järn, ett par glas innanför västen. Sugen man är, full man ska bli. Men mest snack och väldigt minimal verkstad. Man snackar om det för att poängtera att man minsann fortfarande är med i loopen, trots att man egentligen helst sitter hemma och fredagsmyser med kult och fidde, lägger sig tidigt och vaknar som nyponros med sin småtting. Jag kan komma på mig själv ibland med att snacka om att jag ska supa till, men sanningen är att jag inte varit på systembolaget sedan typ februari någon gång.
No comments:
Post a Comment