Min konstig box

Jag har en låda. Jag kallar den "min konstig box". Och jag vet så klart att det ska vara min konstiga box på korrekt svenska, men nu har jag förenklat detta begrepp så att även utrikiska människor med lätthet ska ta till sig det.

I min konstig box tittade jag häromdagen och hittade allehanda tokiga ting och härliga minnen från förr. Det är i den konstiga boxen man slänger ner gamla kvitton, ett och annat brev, nån polaroidbild hit och annat trams dit som man inte vet var man ska göra av men som man inte vill slänga. Lite som en lattjolajbanslåda.

En dag kanske jag skriver en bok baserad på min konstig box, för så konstig är den.

En grej jag hittade var en smula disturbing tyckte jag först. Det var ett bröllopsprogram där alla bröllopsgäster var presenterade i korthet. Beskrivningen av mig löd:

En snusande tant som bara pratar svenska i London.

Vabeva? Är du på riktigt? Har du inte fått majs idag?

Kul att vara känd som snusare, kul att vara tant vid 27 års ålder. Och vadå bara pratar svenska? Jag hade ju för fan engelskt jobb och engelsk pojkvän.

Men sedan kom jag på att visst var det ett jävla tjat om det där snuset som skulle beställas på internetpostorder. Och tant, det har jag ju alltid kallat mig själv, iallafall sedan jag passerade 25-strecket. Och varenda jävel som kom min väg och inte var svenne fick fan ha vett att lära sig iallafall lite svenska. Jag hade ju världens snobbskola för Argentina-Maria och Bolivia-Lucia på Internet Exchange. Alla sa hångla, alla sa hejdå, alla sa skål. Det kändes liksom viktigt, det där att alla talar svenska. Jag sa aldrig "hi" eller ännu värre "hiya", det var "hej" för hela slanten och så fick dom fatta bäst dom ville. Aldrig cunt, bara fitta.

Och till och med när jag träffade Neil Tennant envisades jag med svenska. You are cp, sa jag till honom. Cp is retarded in Swedish. Bara sådär. Klart jag sa det, klart Neil ska lära sig svenska han med. Ingen kom undan, jag var den självutnämnde svensklärarinnan de lux - med en snus under läppen och en liten tant i hjärtat.

Så in hindsight var det en jävligt träffande beskrivning av den snusande storsvenske låglandskossan i landet Lindon. Man tackar.

Och har man bara en konstig box att lägga allt i, glömmer man aldrig bort allt det roliga. Konversationen med Neil i sin helhet finns också där, den jag skrev upp på toaletten efter att jag snackat med honom på Trash. Hur cool är jag, coolast i kommunen Camden.