När man som svensk kommer till till exempel England har man oförtjänt gott rykte redan från början per automatik. Det är Ulrika Johnson hit, Abba dit och allt det där härliga med de nakna blondinerna som springer lättfotade över blomsterängarna i jakt på nästa ligg. Sådana är vi! Sedan blir de givetvis besvikna när de kommer till Svea Rike och träffar ett gäng torrisar som inte legat sedan julen-88 och som tycker att rätt ska vara rätt och ditt ditt och mitt mitt och att du inte ska tro att du är nåt, men det hör inte hit. Det är svennarna som kommer till englandet som får det goda anseendet, det är dom som håller den svenska fanan högt.
Lite samma skulle jag vilja hävda att det är med brasilianarna. Folk i Sverige verkar tycka att Brasilien, det är mig ett exotiskt och häftigt land. Det är karneval hit, samba dit och världens bästa fotbollsspelare, slog ju oss 1958 med 5-2, det glömmer vi aldrig, fy vad bra dom är, bäst i världen.
Men det som får oss mer positiva till brassarna mer än något annat är så klart att vi har en brasiliansk drottning. Att Silvia egentligen är en gammal nazistavkomma, det talar vi inte högt om. Nej, hon är en vacker och ljuv brasilianska, superexotisk men ändå det svenskaste vi har. Därför har svennarna, som i övrigt bara på det politsikt korrekta planet gillar utlänningar, en redan från början inmatad positiv bild av brassarna.
Det är därmed bra för mig och min halvbrasilianska familj. Och snart kommer det 4 till! 4 vilsna brassar som ska tillbringa sommaren i Sverige, hujedamej vad häftigt, undrar om självaste drottningen släpper in sina landsmän på slottet, det vore inte mer än rätt.
Viva Brasil.
No comments:
Post a Comment