Om jag hade befunnit mig i London denna helg, vilket jag ju alltså inte gör, eftersom jag var där förra helgen och för att jag tog det bisarra beslutet att flytta därifrån, då hade jag gått och sett God Stewart.
Det är alltså självaste Rick Gill som utspökad i peruk rosslar fram gamla Rod Stewart-hits (and misses) på Dublin Castles scen.
Jag vet inte om han skämtar eller driver med sig själv, men jag tror inte det. Jag tror att han fortfarande, vid 46 års ålder, tror att han ska bli upptäckt som den rockgud och självskrivna stjärna han tycker sig vara.
En underbar man, man önskar man var där, det gör man. Med en pint i näven och sedan efterfest hos Barbiedockan med knarket. Man gör alltid så.
1 comment:
ah, jag sag val det. fyfan vad vackert, jag hade ocksa velat vara dar. med alla dom stenaldersgamla ravarna. och dom laskiga med efterfesterna. alskart.
Post a Comment