Efter en vedervärdig cykelfärd med utochinvänt paraply och piskande regn, sitter jag nu nästan mol allena på kontoret. Med blöta fötter i kinaskorna, sminket i strilar ner för kinderna. Det är så tyst att man kan höra de andra konsulterna fisa på toaletten. Alla viktiga är på möte i Malmö Arena. Med Bert. Alla anställda. Alla utom jag. Och han med långt stripigt hår som sitter på dass. Han är inte heller där.
Mitt yttersta mål är att också bli anställd. Att bli en av dom. En i gänget. Så får man rikskuponger, eller riksisar som dom tuffa säger, dom som har. Man får ett häfte riksisar och sedan dras det en liten liten summa på lönen. Jag å andra sidan får skämmas varje gång. Med mitt bankkort och mina patetiska kontanter. "Hon är inte riktig, hon har inga riksisar", pekar dom.
Och så får man grönt passerkort. Slipper skammen över det gula, med vilket man nästan inte får vara med, ljuset håller på att slå om till rött och man får inte längre komma in i värmen. Ut med busen.
Och utvärdering och lönesamtal, vad är det? Sånt får inte jag, jag är ju bara Jesus låtsaskompis. Och jag fick inte vara med i engagemangsundersökningen, den alla talar om, för det är ändå ingen som bryr sig om min åsikt. Jag räknas inte.
Lite som hon Lisa på julafton i den "roliga" historien. Tomten kommer och delar ut sina paket, alla får paket. Utom Lisa som sitter tomhänt genom hela utdelningen. Till slut frågar hon: "Men mamma, varför får inte jag några paket?". "Men Lisa, du har ju cancer", förklarar mamma.
Lite så är det, bara inte riktigt så illa.
1 comment:
kära ullaguran, håll ut! jag ser en framtid med monopolpengar i överflöd som du kan slösa på köttbullar i matsalen. på min tid hade man röd bricka. usch, vad oönskad man var då. jag fick ju inte heller svara på den engagerade undersökningen, och då jobbar jag ju ändå på huge rear-avdelningen. men det gör ju inget, för jesus konsulterar ju med oss vareviga dag ändå. skål!
Post a Comment