Tuesday, September 10, 2013
I efterhand kan jag tycka att det var lite onödigt att så öppet basunera ut
Thursday, September 05, 2013
Flott flottare flottast
Hejsan svejsan, man kan säga så här att jag hade inte precis dött av skam, självförakt och misär om min hemadress var belägen här på Strandvägen, så kan vi säga. Snarare kan man tillstå det motsatta, att finge jag bo här hade jag kunnat dö lycklig.
For sure, jag har bott på Primrose Hills paradgata i Londonium, så visst kan jag dö med flaggan i topp ändå, men som svennig banan måste ju en våning på Strandvägen helt enkelt vara, som vi låtsasanglofierade brukar uttrycka det, the shit.
Jag kommer aldrig få lägga vantarna på en sådan här flott boning i centrala huvudstaden, jag vet inte ens vem man måste ligga med och hur mycket, så jag kan lika gärna sluta drömma om att bli storstadsbo i Sverige direkt. Jag har ju höga krav på livskvalitet, jag har ett vackert trevåningshus i min hemby, jag vill inte byta den mot allt smör i Sumpan, alternativt en sunkig tvåa i Akalla.
Jag får nöja mig att hälsa på min snygga släkting och glida runt som en vinnare i hennes lya istället. Och det är inte illa alls.
Imorgon ska vi till Junibacken. Promenadavstånd. Fy fan för den lede vad roligt.
Monday, September 02, 2013
Amazing...vilket språköra
Sunday, September 01, 2013
Tant Trött
25 augusti
Snobben på loppis
Jag vill inte vara sämre än sämst. Så idag tog jag mig upp i ottan för att kasta mig, likt den världsförbättrare jag utgör, på min hoj och for ned till stadens veckovisa loppmarknad på Södra Esplanaden. Och där möttes jag av ledighetskommitténs, kranskommunswhitetrasharnas, burkakvinnornas och tonårsbrudarnas omåttliga utbud av garderobsutrensade tidigt-90-tals-snittade, anskrämliga och skrämmande nog smutsiga plagg, Gekås-kassar fulla med gamla slitna gosedjurskaniner och björnditon, bord dignande av porslins- och glasfigurer som fullständigt chockade mig i sin barocka fulhet, ärrade stekpannor, äckliga gamla urtvättade handdukar, böcker och dvd:er som måste vara det allra sista bottenskrapet av utrens; Tracy's Hämnd, nån Ed McBain-deckare, sådana där dåligt skrivna där lättklädd kvinna hålls i famn av muskulös man på framsidan, matporr (vem fan använder ens receptböcker år 2013), kanske nåt om fiske eller nån annan töntig utdöd hobby.
Hur de skulle lyckas sälja något av detta, kunde jag stillsamt undra, men så handlade jag själv för 90 kronor. I ett bås där ett någorlunda fräscht par sålde regnkläder och gummistövlar, precis vad jag behövde till en liten snygging jag känner.
Det är väl så med secondhandbutiker, att det finns guldkorn att finna, bara man orkar plöja igenom ett antal äckliga dammiga skitsaker först. Vanligtvis sätter jag min fisförnäma näsa i vädret, mest för att undvika den där secondhandlukten som sitter i allt gammalt mög, och undviker hela denna business. Fin i kanten, kanske det, men det är ändå märkligt, för om jag själv hade orkat sälja min gamla bråte, hade den iallafall inte luktat gammal räv och 80-talskällare, mina gosedjur hade inte varit skabbiga och söndertvättade, mina porslinsfugurer ej heller kantstötta och inte fan hade jag langat upp gamla dammiga schampooflaskor, metallföremålsrivna teflonpannor eller för den delen slitna persedlar och klackskor från en modetid jag eventuellt kan ha haft då det var modernt att klä sig som en brasiliansk hora - det hade jag inte.
Men som vi vet finns det folk till allt, och därför finns det också kunder på denna marknad, och därför kan Sven och allehanda Bananer stå längs Esplanaden och få sålt sitt skrotupplag - inga konstigheter.
Och jag rullade hem och spolade av de smutsiga gummistövlarna, märkta med namnet MELKER, i duschen och bjöd dem till min dotter, som hävdade att de var fula, för de minsann inte hade några fjärilar på sig. Kravmaskin. Tänk på barnen i Afrika, gör det bara.
Sunday, August 11, 2013
Nu lackar det mot jul igen
Tuesday, August 06, 2013
Reklampaus
Själv har jag letat efter mina snygga barn. En gång hittade jag Lovisa, men då skulle jag precis ta tåget till Danmark och gå på flaskfri konsert, så jag kunde inte köpa. Och det grämde mig!
Igår hittade jag så Isabella på Ica - och var tvungen att gå igenom hela jävla läskflaskesortimentet i hyllor, portabla kylbassänger och kylskåp för att hitta mitt andra barn och därmed undvika en given konflikt. Och hade sånt jävla flyt att jag hittade den! Lovisa-colan, den allra godaste.
Ibland har man tur som döpt sina barn till någorlunda vanliga namn, att man inte hittade på något knas för att vara unik. Unik kan man ju vara på andra sätt, resonerar jag, till exempel genom att vara enastående snygg och ball med en flaska coca-carola i näven.
Stackars Muhammed fick ingen cola - inte för att han inte var topp 50 på namntoppen, utan för att han delar namn med en såttig korangubbe. Hans enda tröst måtte vara att inte Jesus heller fick cola. Eller Ulrika. Jävla 70-tals-kärring. Eller Ulla. 40-talister göre sig icke besvär.
Sammanfattningsvis - en oerhört störig men effektiv kampanj den där. Coca Cola för the people. Dela en Coke med Familjen - just do it. Can't beat the feeling.
Kärleken är evigast
Thursday, August 01, 2013
Trött, gammal och hängig. Och så huvudvärk på det.
Kommer du ihåg när vi var ungdomar, hur vi crazy, sexy, cool tog bussen till Malmö för fäääääst. Eller så fastnade vi halvvägs hos de där grabbarna i Åkarp, de som bjöd på hemmafest i stora villor. Jag minns inte så noga.
Jag kommer dock ihåg bussarna och hur jävliga de var. Hur man väntade på dem jämt och jävla ständigt, och hur de alltid, när de väl kom, var knökfulla med högljudda, mer än salongsberusade, sådana som vi, bara alltid lite värre.
Jag har stått i den här staden, i Malmö, i världen, och väntat på att bussar ska komma, jag har sett solen gå upp medan jag ägnat mig åt detta.
Så jag borde haft vett att kolla när nästa buss går, i någon slags digital tidtabell, det tycker man.
Då hade jag sluppit sitta här nu, mitt i natten tycker en tant, och vänta på en brölbuss, som inte kommer förrän nästa dygn, med en huvudvärk från djupet av min smärta ackompanjerad av ett illamående som väl knappast, om jag har någon slags stake kvar i mig, kan bero på att jag druckit tre öl.
Man kunde ha lärt sig av sin ungdoms misstag, men inte fan gjorde man det.
I övrigt var det trevligt att träffa docklandslag på Möllans, tackar som frågar. Och iallafall de två första ölen var goda.








