Imorgon ska man tillbaka i arbetsselen igen efter tre veckors ledighet. Man skulle kunna säga att den var ljuvlig och i stora drag var den det, men den var framförallt jobbigare än den tillvaron som innebär att arbeta. Att sitta på sitt feta kontorsråttearsle och blippa med maskiner, jämför det med att jaga små snygga stollar på lekplatser, upp och ner för trappor och i sista vagnen på tåget.
Tysta vagnen på tåget - finns den? Inte i min småfolksvärld. Jag har rest sex timmar ensamvuxen tur och retur till en solig destination med mina två gullungar som visade sig till stora delar vara monster. Ena vägen fullkomligt tömdes vagnen på folk, som väl hellre satt ute bland bagagehyllorna än att lyssna på mina barns illvrål och platsbråk. Eller deras sura mammas tillmälen, vad vet jag, vad vet en kossa. Jag förkunnade att vi minsann aldrig mer, under min livstid och isåfall över min döda kropp, skulle resa tillsammans med tåg någonsin igen. Men cirka 30 timmar senare var vi på det igen. Vad skulle jag göra liksom - utan Bobos flaxkikare hade jag inte chans till något annat för att ta mig hem. Det är så pinsamt det där, att sitta i en tågvagn med barn som uppför sig illa och slår en och varandra, som skriker så högt att fönsterutorna skallrar, som bara skrattar när jag har vett att bli arg.
Jag har haft finfina besök av ledamöter av Docklandslaget och deras kids. Ena gången blev jag så på lyset att jag låg för ankar hela nästföljande dag så att Dockan fick ta hand om alla barnen, inklusive sitt eget. Vid nästa besök hade jag lärt mig en läxa och åt mest ost. Baginboxen var för övrigt nästan tom efter den förstnämnda fadäsen, lika bra det. Vi var två vuxna starka kvinnor och fyra kids i åldrarna 1 till 4, och det var ett jävla liv i luckan, herrejesus tänkte vi om de som hade täta barn och typ tvillingar i mitten, vilken sjuk tillvaro. När de sprang upp och ner ur badbaljan med skumtomtehalkiga fötter, och en bajsade på golvet samtidigt som den fjärde var ute i trädgården, då kan jag säga att det var jävligt svettigt. Att vid midnatt sätta sig vid en ostbricka var vad jag skulle benämna en ynnest (men så är jag också medelålders).
Vi har besökt Malmö Folkets Park och åkt en karusell, snålt, men rättvist.
Jag har varit i Helsingör på heldagsumgänge med väl valda delar av damlandslaget.
Och vi har varit i Göteborg för att bevittna världens vackraste brud och umgåtts riktigt jävla kvalitativt med ungdomens Docklandslag, mer om det i ett annat inlägg.
Mest har vi tittat på Backyardigans, spelat Candy Crush och tittat på serier, man gör alltid så. Sommar, det är för amatörer. Undrar dock fortfarande om The Wire någonsin kommer att ta sig? Efter tre avsnitt är jag fortfarande ifrågasättande av dess storhet, uttråkad så till den milda grad att jag somnar. Ska försöka mig på Episode 4 igen som jag somnade ifrån igår. Men Hill Street Blues liksom, vad ska jag se det för år 2013? Ytterst tveksamt.
Så tack för semestern Menspropps-ManPwr. Men det ska bli rätt skönt att återgå till det stillsamma livet i kontorsstolen, där jag kan jobba på min chipskropp ånyo.
No comments:
Post a Comment