Reklampaus

Det kan väl inte bara vara jag som går och river i läskhyllorna på Ica eller Pressbyrån och letar efter speciella namn? Ser du en Cecilia-flaska och din syster heter Cecilia, nog fan köper du den? Gör en gimmick av det.

Själv har jag letat efter mina snygga barn. En gång hittade jag Lovisa, men då skulle jag precis ta tåget till Danmark och gå på flaskfri konsert, så jag kunde inte köpa. Och det grämde mig!

Igår hittade jag så Isabella på Ica - och var tvungen att gå igenom hela jävla läskflaskesortimentet i hyllor, portabla kylbassänger och kylskåp för att hitta mitt andra barn och därmed undvika en given konflikt. Och hade sånt jävla flyt att jag hittade den! Lovisa-colan, den allra godaste.

Ibland har man tur som döpt sina barn till någorlunda vanliga namn, att man inte hittade på något knas för att vara unik. Unik kan man ju vara på andra sätt, resonerar jag, till exempel genom att vara enastående snygg och ball med en flaska coca-carola i näven.

Stackars Muhammed fick ingen cola - inte för att han inte var topp 50 på namntoppen, utan för att han delar namn med en såttig korangubbe. Hans enda tröst måtte vara att inte Jesus heller fick cola. Eller Ulrika. Jävla 70-tals-kärring. Eller Ulla. 40-talister göre sig icke besvär.

Sammanfattningsvis - en oerhört störig men effektiv kampanj den där. Coca Cola för the people. Dela en Coke med Familjen - just do it. Can't beat the feeling.