Kommer du ihåg när vi var ungdomar, hur vi crazy, sexy, cool tog bussen till Malmö för fäääääst. Eller så fastnade vi halvvägs hos de där grabbarna i Åkarp, de som bjöd på hemmafest i stora villor. Jag minns inte så noga.
Jag kommer dock ihåg bussarna och hur jävliga de var. Hur man väntade på dem jämt och jävla ständigt, och hur de alltid, när de väl kom, var knökfulla med högljudda, mer än salongsberusade, sådana som vi, bara alltid lite värre.
Jag har stått i den här staden, i Malmö, i världen, och väntat på att bussar ska komma, jag har sett solen gå upp medan jag ägnat mig åt detta.
Så jag borde haft vett att kolla när nästa buss går, i någon slags digital tidtabell, det tycker man.
Då hade jag sluppit sitta här nu, mitt i natten tycker en tant, och vänta på en brölbuss, som inte kommer förrän nästa dygn, med en huvudvärk från djupet av min smärta ackompanjerad av ett illamående som väl knappast, om jag har någon slags stake kvar i mig, kan bero på att jag druckit tre öl.
Man kunde ha lärt sig av sin ungdoms misstag, men inte fan gjorde man det.
I övrigt var det trevligt att träffa docklandslag på Möllans, tackar som frågar. Och iallafall de två första ölen var goda.
No comments:
Post a Comment