En förtida 40-årskris? Kan man drabbas av sådan? Vi brukar reta min syster för att hon börjat träna på gym och yoga och hålla på, säger att det är en fyrtioårskris, att nästa steg är att börja sminka sig hårt och skaffa en älskare, hävda att det inte finns något som heter för kort vad gäller kjolar.
Idag var det jag, 37-åringen, som drogs med på yoga, och jag gilla't! Kan du tänka dig något så barockt. Jag trodde ju att jag skulle sitta som typ på Pingstkyrkan, med öppna ögon och hånleende, medan de andra slöt ögonen och bad/gick upp i brygga. Men icke då - istället gick jag in i mig själv, blev ett med andningen och gjorde solhälsningar och plog- och hundställningar som den naturligaste sak i världen samt tyckte det kändes härligt och avslappnande. Att få sträcka på de där gamla stela tantbenen, få en meditativ stund där ingen skrek på mig att göra något, hämta något, bära någon, det var tamigibrasan en ynnest. Ingen under 40 använder ens ordet ynnest för att beskriva en känsla av välbehag.
Och inte nog med det. På förmiddagen kom jag i form med sju kilometers lätt löpning.
Vem är jag? Vem har jag blivit? Hur snygg har jag tänkt bli på en skalad banan, är inte det farligt? Alla kommer vilja ha mig liksom.
No comments:
Post a Comment