Jag är själv lite chockad, men tydligen är det så att jag kan prata danska. Iallafall på fyllan, in vino veritas, därmed är det på riktigt.
Två oberoende danskar undrade i lördags om jag bodde i Danmark. De tog det alltså inte för den skojdanska jag sägs prata, kameloser, piskefløde och rødgrød. Visserligen var de som frågade själva invandrare, och pratade alltså med någon slags brytning som gjorde deras danska lite renare, lite snyggare än medeldanskens. Men ändå! Jag snackar dansk! Orden bara flög ur mig, helt sjukt imponerad blev jag själv, och tror inte att jag kan repetera bravaden.
Det vore annars förbannat coolt om det i afton när jag ska ut på AW visade sig att jag talar flytande portugisiska. Det är ju lite som med danskan, min portugisiska; Jag kan alla ord, jag vet bara inte hur jag ska få ut dem, de fastnar liksom i halsasatan.
Ett par järn och jag babblar utrikiska. Coola bananer, gillar't.
2 comments:
Du är så söt Ulla! Klart du pratar flytande danska. Hörde jag minsann när vi var på DM!! Luncha i nästa vecka? Kram, Anna FS
Ja vad roligt! Fast inte roligt på danska förstås...hihi.
Vi hörs på den andra mejlen om en lämplig dag och vem som ska komma till vem. Kräm!
Post a Comment