Jag har förstått att det är modernt att köpa secondhand. Att man ska skämmas lite om man unnar sig nytt när världen ser ut som den gör. Att köpa grejer man inte behöver på HM likställs lite med att vara för barnarbete och exploatering av fattiga. Köper du däremot dina HM-prylar på loppis eller Myrorna, då är det iallafall inte ditt fel att 6-åringar suttit och sytt för 3 kronor i timmen 18 timmar per dygn tills de knubbiga barnhänderna blöder.
Jag vill inte vara sämre än sämst. Så idag tog jag mig upp i ottan för att kasta mig, likt den världsförbättrare jag utgör, på min hoj och for ned till stadens veckovisa loppmarknad på Södra Esplanaden. Och där möttes jag av ledighetskommitténs, kranskommunswhitetrasharnas, burkakvinnornas och tonårsbrudarnas omåttliga utbud av garderobsutrensade tidigt-90-tals-snittade, anskrämliga och skrämmande nog smutsiga plagg, Gekås-kassar fulla med gamla slitna gosedjurskaniner och björnditon, bord dignande av porslins- och glasfigurer som fullständigt chockade mig i sin barocka fulhet, ärrade stekpannor, äckliga gamla urtvättade handdukar, böcker och dvd:er som måste vara det allra sista bottenskrapet av utrens; Tracy's Hämnd, nån Ed McBain-deckare, sådana där dåligt skrivna där lättklädd kvinna hålls i famn av muskulös man på framsidan, matporr (vem fan använder ens receptböcker år 2013), kanske nåt om fiske eller nån annan töntig utdöd hobby.
Hur de skulle lyckas sälja något av detta, kunde jag stillsamt undra, men så handlade jag själv för 90 kronor. I ett bås där ett någorlunda fräscht par sålde regnkläder och gummistövlar, precis vad jag behövde till en liten snygging jag känner.
Det är väl så med secondhandbutiker, att det finns guldkorn att finna, bara man orkar plöja igenom ett antal äckliga dammiga skitsaker först. Vanligtvis sätter jag min fisförnäma näsa i vädret, mest för att undvika den där secondhandlukten som sitter i allt gammalt mög, och undviker hela denna business. Fin i kanten, kanske det, men det är ändå märkligt, för om jag själv hade orkat sälja min gamla bråte, hade den iallafall inte luktat gammal räv och 80-talskällare, mina gosedjur hade inte varit skabbiga och söndertvättade, mina porslinsfugurer ej heller kantstötta och inte fan hade jag langat upp gamla dammiga schampooflaskor, metallföremålsrivna teflonpannor eller för den delen slitna persedlar och klackskor från en modetid jag eventuellt kan ha haft då det var modernt att klä sig som en brasiliansk hora - det hade jag inte.
Men som vi vet finns det folk till allt, och därför finns det också kunder på denna marknad, och därför kan Sven och allehanda Bananer stå längs Esplanaden och få sålt sitt skrotupplag - inga konstigheter.
Och jag rullade hem och spolade av de smutsiga gummistövlarna, märkta med namnet MELKER, i duschen och bjöd dem till min dotter, som hävdade att de var fula, för de minsann inte hade några fjärilar på sig. Kravmaskin. Tänk på barnen i Afrika, gör det bara.
No comments:
Post a Comment