För att jag är sjuk i huvudet!

No need to call Socialen, läget är under kontroll nu.

Men igår visade min äldsta dotter hur kastanjer växer inne i en grön frukt, att man kan öppna dem och plocka ut en brunglänsande liten nöt. Och jag fick mig en aha-upplevelse. Är det där inne de gömmer sig, inte konstigt att jag aldrig fattat var kastanjer kommer ifrån. De är gömda i en grön mantel! Vilken grej!

Vad jag däremot visste var att man brukar rosta kastanjer, om man är sådär härligt lägereldig och friluftsälskande, då kastar man ett gäng kastanjer på grillen och äter dem med smör. Coziness som i en liten box.

Så jag fick den geniala idén att här ska vi tamigibrasan rosta kastanjer, let's plocka lots, jag fyller mina fickor, fast Lovisa bara egentligen ville ha till sin samling.

Sedan lade jag nötterna på en bädd av salt på en ungsplåt, kryssade dem på toppen som en professionell kastanjelagare och kände mig som en toppenmorsa.

En halvtimme senare var det dags att smaka på läckerheterna.

Bara det att det smakade bitter gammal gubbstövel om kastanjetten. Tyckte jag, tyckte min man, tyckte vår dotter.

Och så googlade min man, som man gör, när man inte vet vad fan det egentligen är man äter.

Den hjärtklappningen jag fick när han hetsigt läste upp att det vi mumsat på var ingen vanlig fredlig kastanj, utan en giftig, DÖDLIG hästkastanj. Hästar blir tokiga av dem, människor drabbas av smärtsamma magåkommor, njursvikt och i värsta fall döden.

1177. Många ringer till oss nu, var god försök senare. Kan det vara så??

112. Nej, ingen mår ju dåligt, det måste vara att ta i.

Giftinformationscentralen. En tant svarar på första signalen. Tack tant.

- Jag har rostat och serverat vad som visade sig vara hästkastanj! Skrek jag.

- Men varför gjorde du det? Frågade Giftinformationstanten.

- För att jag är sjuk i huvudet! Vrålade jag.

- Nej, det tror jag inte. Sa hon diplomatiskt.

Sedan, efter att jag lyckats yppa med min uppbragda darriga stämma och med skärrade barnskrik i bakgrunden, att ingen hade ätit mer än en halv kastanj, kanske egentligen bara en kvarts, kanske egentligen bara en liten slick vad gällde Litensson, iallafall absolut inte mer än en äckelkastanj per person, så sa hon att gränsvärdet för vad som eventuellt kunde vara farligt låg vid en hel kastanj per gubbe, och riktigt farligt bara vid upprepad eller omfattande förtäring. Nu skulle vi på sin höjd drabbas av magknip, en eller annan spya och diarré.

- Sitt du lugnt i din båt och avvakta. Tyckte hon.

Inte så jävla lätt när man råkat förgifta sin familj. Funderingarna gick om fingrar i små och stora halsar, men jag gjorde som jag blev tillsagd, avvaktandes. Den känslan. När man stoppat i sig gift och inte vet vad som händer inne i kroppen. Den känslan. När man eventuellt ovetandes har åsamkat sitt barn smärta. Giv mig styrka!

Lovprisa herren. Själv upplevde jag viss kymighet och magknip, min gode man kände också en del symptom, man vet inte om de var inbillade sjuka. Men Litensson hade nog bara slickat lite på den fula, bittra nötjäveln, för hon drabbades ej av sjukdom, och för det är jag evigt tacksam och sinnessjukt lättad. Annars hade jag fått ringa och anmäla mig själv till socialen, ingen tvekan.

Jag kan ju inget om djur, natur, blommor och bin. Då ska man ju heller inte ge sig in i den med sådan entusiasm med smaklökarna i högsta hugg. Som en jävla idiot med de ogrönaste fingrarna i världshistorien som går till skogs och hittar några vackra svampar och kokar soppa på dem och dödar till höger och vänster, en sådan jävla loser blev jag nästan. Skam går på torra land, man ska fan veta sina begränsningar, och min gräns går redan vid trottoarkanten - jag är en stadsmänniska, inte nån jävla Mulle, jag förstår ju det. Egentligen. Och nu extra mycket.

Läxan är lärd, naturen är det ondaste och farligaste vi har. När folk eftersträvar att saker och ting ska vara "naturliga", då skrattar jag dem härmed hårt i ansiktet och säger att de ska fan akta sig för naturen, den är alls inget att leka med, om något är den Guds påfund, för fy fan vad mycket ont och fult det finns i naturen.