Det lilla lyckliga inrutade livet

Jag bor i en liten ruta, och i den rutan finns allt det som jag håller allra kärast.

Idag t.ex. på min lunchrast, kunde jag gå hem och sleva i mig yoghurt, plocka några böcker som Lolo skulle ha på läsvilan och som jag glömde i all hast i morse, leverera dem och få massa kramar, pussar och klappar av en som var toklycklig över spontanbesöket, samt vara tillbaka på jobbet inom en halvtimme. 

Så ska en slipsten dras, så skapar man harmoni i livet, vi kan kalla det vardagslyx, och denna lyx ägnar jag mig åt varje dag, och min bil står hemma på parkeringsplatsen och väntar snällt på stora äventyr, för till vardags behöver jag den ej. Apostlahästarna är goda nog i min lilla idylliska ruta.

Även min mamma bor inom rutans gränser, hur vackert är inte det. Min söta, lilla mamma som ska ha Mormordagis på fredag för att den tramsiga Förskolan har planeringsdag.

Stress och trängsel i tunnelbanan, ingenting jag behöver ägna mig åt längre. Livspussel som ska läggas runt hämtningar och lämningar, vem som ska ha bilen, nej tack, besvära mig icke med sånt. Uppstigningar i ottan och planering med marginaler ifall det är trafikstockning eller förseningar, det rör inte mig. Jag promenerar bara lugnt längs min grusväg, hejar på några hästar i täcke och vinkar och kastar slängkyssar till mina barn i tre fönsterrutor innan jag lunkar till jobbet på andra sidan vägen.

Jag är nöjd, och det med all rätt.