Min man har ju en fin kvalitet, och det är att han spelar en synnerligen blandad kompott av musik för mig. Ibland tvingas jag lyssna på Black Metal och det mår jag inte så bra av. Folk som brölar upp spyor ända nerifrån tarmarna låter det som, och jag får en fysisk olustkänsla, verkligen en krypande ångest. Men ibland får jag popsnören och britpop, det gillar jag ju. Och han hittar obskyra saker jag aldrig skulle kommit på själv (kanske bland annat pga att jag inte toksurfar lika mycket). Som den här. Les Feuilles Mortes. I Iggy Pops tappning! Vem hade kunnat ana. Men mest undrar man ju så klart hur det är möjligt att jag fortfarande kan hela texten PÅ FRANSKA. Den bara gled ur mig, som vore det en hal ål i näven, som vore det Fader Vår vid middagsbordet. Trots att det var 20 år sedan jag lärde mig den i Yves Montands tappning på en av Madame Bramstångs fransklektioner (btw, det var den snåljåpen som sparade sitt tuggummi i ett glas vatten över natten).
Les feuilles mortes se ramassent à la pelle
Tu vois, je n'ai pas oublié
Nej, jag har inte glömt.
No comments:
Post a Comment