Hejsan svejsan, man kan säga så här att jag hade inte precis dött av skam, självförakt och misär om min hemadress var belägen här på Strandvägen, så kan vi säga. Snarare kan man tillstå det motsatta, att finge jag bo här hade jag kunnat dö lycklig.
For sure, jag har bott på Primrose Hills paradgata i Londonium, så visst kan jag dö med flaggan i topp ändå, men som svennig banan måste ju en våning på Strandvägen helt enkelt vara, som vi låtsasanglofierade brukar uttrycka det, the shit.
Jag kommer aldrig få lägga vantarna på en sådan här flott boning i centrala huvudstaden, jag vet inte ens vem man måste ligga med och hur mycket, så jag kan lika gärna sluta drömma om att bli storstadsbo i Sverige direkt. Jag har ju höga krav på livskvalitet, jag har ett vackert trevåningshus i min hemby, jag vill inte byta den mot allt smör i Sumpan, alternativt en sunkig tvåa i Akalla.
Jag får nöja mig att hälsa på min snygga släkting och glida runt som en vinnare i hennes lya istället. Och det är inte illa alls.
Imorgon ska vi till Junibacken. Promenadavstånd. Fy fan för den lede vad roligt.
No comments:
Post a Comment