Jag överdriver inte. 250 gånger lystrade jag till frasen "Jag vill ha mina kattrosor" igår strax efter det som borde varit läggdags av en övertrött nästan-tre-åring. I varierande tonläge. Först skrikande, uppfordrande. Sedan något mer bedjande för att sedan åter eskalera till ilska. Slutligen allt tunnare, som ett mumlat mantra till vilket hon slutligen, besviket, somnade. Trosorna, inte rosorna, satt för övrigt på en annan sovande barnrumpa, så att slita av dem och uppfylla önskan kändes orimligt.
Så är det visst att vara nästan tre, man får fixa idéer och vägrar ge in, det är en fas, som det verkar vi måste gå igenom på ett eller annat sätt varje dag. Spänningen! Vad kan det vara nästa gång? Oftast något som är omöjligt att uppfylla. Häromdagen var det en burk hallon, och hallon finns inte, som ju alla vet, i Brasselandet.
Till hennes fördel kan dock sägas mycket. Hon är bland annat topp två snyggast i hela världen. Och hon har i princip slutat med två av tre bäbisattribut: blöja och välling. Nu är bara den högt älskade nappen kvar som minner om att liten är just liten.
No comments:
Post a Comment