Till min glädje upptäcker jag att min man gått och blivit svensk på kuppen. Måhända talar han inte svenska i någon större utsträckning, men skit i det du, det är mentaliteten som räknas.
Låt mig exemplifiera.
När vi skulle resa till Brasilien, som för övrigt är hans hemland, tyckte han det var bäst att packa med sig svenska apoteksprodukter. Barnalvedon, myggmedel, vitaminer. Man kan ju inte lita på de däringa utlänningarna och deras kvacksalveri och medicinmän, tycktes han resonera.
Chocken när han kom på att han kommer vara bortrest under självaste Melodifestivalen och Vinter-OS. Lättnaden när han insåg att SVT Play förmodligen funkar här borta.
Och klagandet på värmen. Åh, jag dör, jag svettas, det är för vaaarmt. Han klagar visserligen på den svenska bistra vinterkylan också, men det är väl typiskt svenskt om något, att vädergnälla oavsett väderlek.
Så det glädjer mig, att jag äntligen fått en svensk man, som jag drömt om i alla dessa år.
1 comment:
Hahaha. Kan han stå för denna transformering är dock miljonfrågan?
Post a Comment