Från vinter till sommar på 16 timmar, det kan göra mycket märkligt med en människa. Addera en viss mängd resfeber och du har ett gäng stollar på tur.
Först ut i crazy camp var jag själv. Satan, jag har glömt låsa bilfan. Hetsa mamma från Madrids flygplats, spring och lås snälla mor, bilen kommer fan fyllas av uteliggare på nolltid, någon drar ur bilklädseln, spelar sönder alla cd-skivor, bajsar i mitt säte. Hjälp!
Att sedan bilen visade sig vara låst är en annan femma. Ungefär samma femma som gjorde att jag var helt säker på att jag glömt hela min påse med toalettsaker hemma på badrumsgolvet. Skräcken över att tvingas vara glasögonorm en hel månad på grund av sin egen glömskas CP-skada, den visade sig också gudskelov vara ett falskmynt. Man inbillar sig så mycket dumt när man spänner sig, målar fan på väggen.
Det värsta var förstås när Ludde Korv trodde han tappat bort sin axelremsväska innehållande alla våra 6 pass, en eller annan iPhone, allt som gjorde oss till rättmätiga medborgare. Skräcken när vi trodde vi var fast, statslösa i ett land på andra sidan jordklotet, fasansfulla visioner om besök hos federala polisen och svenska ambassaden, en semester som gick till spillo för att reda ut en härva av dokument.
Men så öppnade Isabella ett hemligt fack på en av resväskorna, och den lilla svarta väskan fylld med dyrgripar kunde dras fram. Innan dess hade vi förstås hunnit svära, skälla ut efter noter och skita i allehanda kalsong, men det glömdes snabbt bort när lugnet nu åter spred sig.
Så kunde vi installera oss i vår snygga hyrbils-Renault och resa till slutdestinationen, poolen i Jarinu.
Då började ett barn spy medan det andra drabbades av feber. Men hej, vi mår bättre nu, vi dricker Guarana, kokosvatten och suco, på Netflix finns Galinha Pintadinha och Doctor Brincedhos, livet känns definitivt mycket lätt att leva.
No comments:
Post a Comment