Ta debatten om föräldrar som fipplar med sina telefoner istället för att leka med sina barn tänker jag inte. Jag tycker ju inte ens att man till varje pris ska sky smartphone-underhållning, varken som barn eller vuxen.
Men idag har jag varit oerhört ointresserad av allt vad lek innebär. Det är helt och hållet Tomas Quicks fel, jag har inte kunnat slita mig från den bok om Fallet TQ som beskriver det barocka händelseförlopp som ledde till åtta resta morddomar. Jag har låtsas vara en hund lite halvlamt, medan jag haft ögonen på boken. Jag har suttit med ett getöga på aktiviteterna i barnpoolen medan jag främst koncentrerat mig på TQ's vallningar, falska erkännanden och makabra drogintag. Jag är fortfarande ytterst perplex över hur lagens väktare hanterade fallet och vill veta mer, förkovra mig, förstå. Går det ens?
Jag har läst Sture Bergwalls blogg, han känns väl lite gubbig och såsig. Jag behöver mer material. Men tror inte den brasilianska Livraria Cultura erbjuder mig de böcker som skrivits i ämnet. Återstår bara att kötta internet som en annan blådåre. Så rafflande! Det var ju kriminalreporter jag egentligen skulle ha blivit, vad hände med det? Livet va. Livet kom emellan.
Mina barn går det förresten ingen nöd på, de ligger här bredvid och bakar pannkakor i Pippi-spelet.
No comments:
Post a Comment