Jaha, dagens lektion får väl vara att man lånar inte ut sin smartphone till en ettåring ostraffat. Man kanske tror att för husfridens och den saliga tystnadens skull är det en bra idé, men det kan man i efterhand äta upp som en rutten banan.
Lite smått imponerad men mest oroad konstaterade jag att den lilla människan kan knappupplåsa utan problem. Tänk om hon ringer min chef, höhö-ade jag som om det vore den orimligaste grejen i världshistorietten.
Krampaktigt håller hon telefonen intill sig, pillar och drar i ikoner. Jag låter henne hållas, för hon är ju iallafall tyst, nynnar och lallar bara lite för sig själv.
När hon typ har somnat och jag lirkar telefonen ur hennes lilla hand, ser jag till min förfäran att vi är 2:04 in i ett samtal med min gamla chef, han vi i vardagligt tal kallar både Jesus och Grodan. Jag gör det enda vettiga man kan göra när man av sinnessjuk anledning ringer en eller annan chef strax efter midnatt på lördagkvällen; jag lägger på. Fort som attan och utan ett knyst låtsas jag att det regnar, under mattan. Genansen!
Dessutom har hon raderat stora delar av ikonerna på mitt skrivbord samt twittrat nedanstående tweet.
Hon är helt enkelt för smart för smarttelefonen.
No comments:
Post a Comment