Alltså, det är trevligt att hänga på dagis, det är det. Se hur de har det, vad de leker med, interagera med de andra barnen, sitta och kura. Inskolning som går som smort.
Men fan inte när det är uteförmiddag i sandlådan, då vill inte jag vara med. Bygga blöta sandkakor, hålla på med grävskopar, käka sandiga bananer. BLI SMUTSIG. Det tycker inte jag är kul. Den typen av lekar betalar jag gärna en slant för att någon annan ska ägna sig åt med mitt barn.
Snoriga näsor och geggiga vantar. Tro fan att jag kom med barnet i bara inneskor som en annan sopa, jorå. De är i tvättmaskinen nu. Gruset knastrar fortfarande i mina tänder efter att någon körde in en bananbit.
Så fick jag en okänd ledsen flicka i hasorna också. Hon ville BARA vara med mig, sitta nära, och om jag händelsevis gick någon annanstans, kanske efter mitt eget barn, började hon storgråta, som en övergiven. Verkade synnerligen otrygg, stackars lilla människa.
Nej vet du, nästa gång tar vi innelek. Det anstår inte en dam med finpolerade converseskor att stolpa runt i en sandlåda, det gör det inte.
No comments:
Post a Comment