Skamligt att sova

Det hör inte till vanligheterna att jag sover till efter klockan 8 på morgonen nu för tiden. Det gör det inte. Därför blev jag så fruktansvärt förvånad igår när jag vaknade klockan 12. Dra mig baklänges, klockan 12, mitt på blanka dagen, hela förmiddagen försvann i ett töcken av snarkningar, svettningar och dålig andedräkt.

Och jag var inte ens full, inte druckit en droppe. Och fotogenlampan var utblåst absolut innan klockan 01. Vad är det för stil? Och kunde du inte ha väckt mig, gnällde jag till min man.

Varför det, tyckte han, du behövde väl sova.

Jag behövde väl det. Men en lång stund efter att jag hade vaknat kände jag mig osedvanligt trött, äcklig och misslyckad som människa. Varför är det sådär?

Om någon ringer och väcker en måste man alltid låtsas, hur sömndrucken man än låter, vilken tidpunkt det än är, att nej, jag sov inte. Hör du det?? JAG SOV INTE. Mycket gjorde jag, onade, duschade, åt chips till frukost, men JAG SOV INTE.

Varför är det så fult att sova? Är du trött så går du och lägger dig, är inte det sant? Blir inte var och en salig på sin fason? Varför är det duktigt att vara vaken på morgonen men dåligt att vara vaken på natten?

Vem bestämmer? Och allra mest, varför bryr jag mig av alla människor om oskrivna regler? Det finns ju ingen lag om allmän uppstigning klockan 8 AM, det gör det inte. Man får inte pisk om man fortsätter sova, såvida man inte har ett jobb man måste gå och hamra på. Det har ju bara präster och idioter på söndagarna, så det var ju inte där skon klämde.

Det måste vara en gammal kvarleva från bondesamhället, helt enkelt. Ligger bonden och drar sig far korna illa. Det är den enda rimliga förklaringen.

Men vi måste ju lära oss att släppa det där nu. Genpolerna måste väl förnyas på några generationer, den där känslan av skam över att vi sover måste vi ju kunna arbeta bort? Det finns väl ändå saker som är värre?