Night out in Sampa

Förutom bakfylleträsket var det så klart ball att gå ut och svänga lurviga i Sao Paulo. Eller Sampa som vi som bor här säger. Och ja, jag dansade. På ett ungdomsdisko. Bara en sån sak gör ju att man inser att jag var mer än lovligt rund under fötterna.

Det fånigaste som hände på diskot stod jag för övrigt för. Vad som utlovades var ett "indie-disko" och då tänker man ju att det ska vara en smula rockigt - inte cheesy disko och favela-musik. Men det var vad som bjöds. I min fjantdimma går jag då fram till Mr DJ och säger något i stil med "it's supposed to be a indie-disco, what is this??" - varpå han ger mig en mobiltelefon i vilken han ber mig skriva i en notepad-app vilka band jag vill höra. Varpå jag skriver: Kaiser Chiefs & Depeche Mode. Indie var det ja. Om det var det mest indie jag kunde komma med, kanske jag skulle fundera på att gå hem och lägga mig med en freestyle istället. Kan man tänka. Eller nöja mig med Lady Gaga-diskot som erbjöds. Dansade gjorde jag iallafall, som en tönt med höjd näve, fräckast i kommunen tyckte jag då, nu not so much.

Ett intressant system de hade var att när man gick in fick man ett charge card, som man drog i baren varje gång man handlade och så betalade man istället för hela kalaset när man lämnade stället. Det fanns även ett hett erbjudande om drink all you want för 45 reais - det hade ju jag tyckt var givet om jag fått bestämma, men det tyckte alltså inte min man. Det fattar ju annars alla att om det var någon som skulle ha förmågan att utnyttja det kortet till fullo var det jag, mästerdrickaren. Smygalkisen. I can outdrink my husband any day. Tuff i stundens hetta med en flaska i min hand, långt mindre coolare nästa dag i min bakfyllefosterställning.

I Brasilien dricker folk inte så mycket, så det funkar väl med ett sådant system. Att dricka upp 45 reais (x4 så får du svenska pengar), det gör man bara inte. Då blir man ju full, hemska tanke! Tänk dig ett liknande system på typ Dublin Castle, det hade ju aldrig gått. Varenda jävel hade ju var och en tömt baren, sugit i sig tills de däckade i sofforna och på toaletterna. Sedan vore det ju också jävligt lätt att fuska - att en köpte frikort och sedan hämtade ut drinkar till sina kompisar. Men som sagt, med en kundkrets som är där mer för att dansa än för att dricka (sjukt, I know), kan man erbjuda detta utan att bli ruinerad.

Stället, som hette Fun House, skulle förresten öppna klockan 11, och där stod vi och drog i dörren kvart över, men de ville vänta lite med att öppna, oklart varför. Vi gick till ett närliggande ölhak så länge, där det satt en gubbe och sov vid ett bord. I Sverige hade han så klart blivit utslängd, här kom servitören fram, stagade upp honom och hällde upp mer öl i hans glas. Lite vackert på nåt sätt.

På gatan gick hororna, lagliga sådana, och man kunde inte avgöra vilka som var män i kvinnokläder och vilka som var kvinnor i horkläder. Det är väl samma sak, bara att den ena sorten råkar ha penis, big deal liksom. Ligg som ligg, sug som sug, hål som hål.

När Lustiga Huset äntligen öppnade vid typ midnatt höll jag på att inte komma in. För jag hade inget ID. Men dra mig baklänges sa jag, jag är ju typ äldst på stället. Jag är ju turist, javisst. Kom igen nu. Dörrvakten var tvungen att ringa ägaren för att få tillåtelse att släppa in den svenska tanten. Oh yes, in kom jag till slut. Och i ärlighetens namn var det nog inte ens pga underage-vittring de tvekade, det var snarare en säkerhetsbestämmelse att alla måste identifiera sig, men man kan väl få drömma.

Sugnast i kommunen var jag ja. Kunde till och med gå och beställa själv med mitt charge card när man man inte orkade hänga med i mitt tempo. Uma cerveja por favor, uma Brahma, köng I am.

Som om natten var ung gick vi efteråt på Padaria och käkade kött och desserter. Jag blev så tjock av denna afton att en kärring på Villa Lobos idag frågade min man om det var en bäbis i min mage. Fy fan, förnedringen.

Jag bjuder på lite bilder från aftonen, sån är jag, givmild och utlämnande, helt enligt principen "visa fittan får du popcorn".

Anmärkningsvärt är att vi som vore vi några jävla fjortisar stoltserar med våra ölflaskor på typ varje bild, som om det vore coolt på något sätt, som om vi ägde värden. Det kanske det kändes som då, men det kan jag berätta nu när jag återfått mitt förnuft, att så jävla coola var vi inte, iallafall inte jag.

Skål ta mig i brasan, här är jag inte full än

Min svåger och hans donna

Tufftanten med ungdomslandslaget

Vad är det för öl, Inek? Frågade jag min man. Cp ja.

Det var faktiskt inte bara jag som var sugen och cp

Ungdomarna är tuffa på riktigt iallafall

Tant mer löjlig i sin framtoning

Lite gammal hederlig fyllekärlek

Filmposter-kärlekspar