Jag sitter inte
precis med ena foten i graven, det gör jag inte. Jag är på gång, som Tomas
Ledin sjöng så fult, jag är laddad, jag är tänd. På söndag flyger jag i luften.
Vad ska man ha
med sig när man reser till Brasilien i en hel månad? Det känns ju synnerligen
barockt att resa i täckblus och mössa med en resväska full med sommarklänningar,
flipflops och solglajor. Men det är så det är, det är så man gör. Firar julen i
bikini (över min sladdriga tantkropp).
Ett paket
pepparkakor ska jag väl ha med mig. Glögg skiter jag nog i. En flaska sprit
till de tuffaste av de femtioelva brasilianska kussarna. Snus vore kanske gott. Annars finns det allt jag behöver - papayor, glassar och ostbollar.
Passet är
förnyat, försäkringen gäller visst i 45 dagar, resan är betald, taximocka.
Ska bara packa
lite. Kasta in all skit i garderoben, den satans bibeln, nån gammal trosa, och
sopa av golven så att det blir fint på Hotell Carlsson.
Det blir en jul
både utan snö och utan Jesus. Den skojaren har visserligen aldrig varit bjuden
till mitt kalas, men han brukar ju figurera lite i bakgrunden, i form av nån
visa, i form av nåt gammalt ljus. Det strålar en stjärna förunderligt blid. Ut
med busen, säger jag, fram med hädiskheten, lite blasfemi tar ingen skada av. I
den katolska högborgen ska jag sprida mitt ateistiska budskap som ett
julevangelium.
Watch me and
learn, att svära i kyrkan är det tuffaste jag vet.
Det känns lite
overkligt, men min nästa hälsning kan vara från stranden.
No comments:
Post a Comment